Wasabilicious

jag hycklar inte

ja är bara två personer

en som vill bli frisk (den svaga)

en som inte vill / inte vågar / vägrar bli frisk



förstår ni det? alla ni som läser...ibland talar anorexia genom mina fingrar som stryker över tangentbordet och hon lurar er nog lika mycket som hon lurar mig...hon e bra på sånt...shit hajja hon hade ju liksom nästan ihjäl mig helt...och ja är inte helt tappad bakom en vagn så ganska slug är hon...

och just nu så skriker hon att fett är äckligt och att  jag borde gå hela vägen hem som straff för den där kycklingsalladen jag åt tidigare idag

den andra sidan sitter tyst, mållös, vetinte vad hon ska komma med

men jag vet en sak

imorgon dricker jag min morgoncappucino på cirkus ingolfs kaffebar...imorgon är min morgon...min och anorexias morgon men jag ska göra allt för att återkalla minnet av angela och nalle, hålla i det hårt och tvinga mig själv att känna att jag är värd att leva

men åh vad jag önskar att någon av er ville dyka upp där...dyka upp och säga hej....sätta sig i soffan och bläddra lite i en tidning eller läsa en bok i mitt sällskap

bara såsa...bara vara...och inte tänka på dagen i fucking jävla kaloritabeller...