Ut på stan...
meningen var att vi skulle strosa lite i Skärholmen Centrum, även kallad den nya shoppingstaden och kolla lite i affärer och sen storhandla lite inför veckan på Vivo som e såååå billigt och bra =p
det blir nästan aldrig sådär mor-dotter trevligt som jag hoppas på...mamma gör alltid så mycket fel det slutar alltid med att jag blir så ledsen...
försökte prova lite kläder men hur kul är det när ens egen mamma ser ut som om hon ska börja gråta när man frågar om hon tycker klänningen sitter bra...
"ska du inte ta en större, den där ser så så så smal ut" ( hon menar du ser för smal ut såklart men det tolkar jag som "kan du inte dra en säck över huvet istället du ser så vidrig ut att jag inte står ut att se på dig")
alltid samma visa...så fort jag hittar något som jag tycker e fint så tycker jag mig läsa i och se jag skräcken i hennes ögon...ta på dig nåt bylsigare...dölj din smalhet, jag orkar inte se på din anorexia...
DET GÖR SÅ JÄVLA ONT MAMMA!!!!
tillsist lyckades jag shoppa ett par vantar och nästan en halsduk...de kan man ha oavsett hur fet eller pinnig man är... allt annat kändes bara hemskt och ångestladdag...även om klänningen var superfin..både den i strl 32 och den i 36 även om den sistnämnda mer skulle passa sig till hemma mys så ville jag ändå ha den...men nu var det förstört igen och jag kunde inte....
åh, gumman =( bra med vantar för höstkylan =) kanske lite uppmuntran med en hatt? det är så himla kul när man hittar en hatt som både passar en till stil men som man verkligen fäster sig till, och ett huvud är alltid samma storlek ;)
Mödrar är INTE ok.
Läser hon din blogg?
Om inte så vore det nog det
bästa du kan ge henne?
Tufft, sorgligt men
ack så sant!
Puss puman!
Ohh shit vad jobbigt! Hon menar ju antagligen väl, på något konstigt vis, men det bli bara fel. Fel fel fel. Vissa kan hantera att se sina barn må dåligt och vara sjuka, andra inte alls. Mina föräldrar har alltid varit ett fantastiskt stöd för mig under alla åt jag varit sjuk. När jag bott på sjukhus, skrikit för att det gjort ont i huvudet och jag har varit oerhört deprimerad. Jag önskar att alla skulle kunna ha samma stöd från de av sina närmaste. Men det går inte. Men jag hoppas att du kan må lite bättre snart och köpa den där klänningen ändå. För att DU vill, och för att du vet att du passar i den! :)
Tänker på dig tjejen. Kram
Sara: jag ska tok-assesoarshoppa nästa gång...nbart och skita helt i att försöka bemästra ångesten i provrummet
PLUPP: mödrar gör nog i de flesta fall sitt bästa men de är inte så bra på att göra rätt bara
Ruby: jag fasar för den dag hon hittar den även om det på något sätt skulle vara det bästa
Kajsa: jag är ful äcklig och värdelös och förtjänar absolut ingenting
Sin: tack!
Men varför i hela friden säger du så? Hur ska du någonsin kunna bli frisk om du inte kan se på dig själv med rättvisa ögon? Då ger du ju inte ens dig själv en chans att försöka.
Kajsa: tro mig, jag försöker, men idag är en dag full av motgångar där sjukdomen fått styra allt, ibland måste man vara svag för att orka bli stark igen
This is my first time visiting this site and I found it very informational as a whole. I am so delighted in finding your website!