och så gick skutan på grund
BANG KABALASH BOOOM
sa det
när mamma för femte gången insisterade på att soppan hon lagat var jättegod skulle jag inte ta och smaka på den nu...
alltså soppan är jättegod ska du inte äta den nu?
soppa titta jättegod soppa sån som du tycker om!!!
jag försökte skala min räkor i lugn och ro ignorera paniken komma krypande...fortsätter hon hacka måste jag slänga allt och gå härifrån...kan hon inte bara låta mig va...
jag
"mamma snälla sluta tjata om den jävla soppan jag ska äta den meninte nu, nu vill jag ha räkmacka"
mamma
"jaha jaa...(eftertryck och eftertänksamt fortsätter hon med att fortsätta kallprata lite om nåt )
men jasså ja vad brukar du äta på caféet då?
!!!!!!!!!
jag ville bara dö
det sista man ska göra när en jävla anorketiker ställer sig och förbereder en måltid är att påminna henne om allt allt ALLT AAAAAALLLLLL JÄVLA MAAAAAT hon ätit sen hon träffade sin mamma sist för tre månader sen...
när jag lagar mat måste jag hela tiden försöka manipulera bort anorexin, tänka på tusen andra saker än att äta, tänka på att leva, göra roliga saker, tänka på alla vänner whatever vadsomhelst som inte är vad fan jag har ätit till middag igår....
tanken på alla cafématen fick mig att vilja självdö me detsamma, jorden snurrade världen gungade allt jag kunde tänka var nu dör jag...nu dör jag fan på riktigt....
jag panikade....sulade iväg ägget jag höll i handen rakt i köksväggen så det sprutade död kycklinmenssaft över hela fina salladen och alla fina handskalade räkor
sen sprang som den lilla mesiga teenager jag blir i sånna här lägen rakt in i mitt gamla tonårsrum och grät och skrek i en kvart tills den värsta ångesten lagt sig och jag kunde tänka klart igen
två timmar senare efter ett par cigaretter, ett långt varmt bad, nytvättat hår och rena kläder kunde jag angripa maten igen, sätta mig ner i soffan med en stor tallrik
ÄTA
långsamt
skära små små bitar
ta små små tuggor
känna efter
ingen ångest ingen panik
jag klarar det här
och det gjorde jag
------
nu när jag det halvsjukna skepp jag är tillbaka upp på land så är jag rdo och safe för att möta världen igen
världen hanna och kvällen
------
jag klarade av att käka på riktigt och då kan jag fanimig klara allt
----
mer spännande än så blir det inte idag....
sa det
när mamma för femte gången insisterade på att soppan hon lagat var jättegod skulle jag inte ta och smaka på den nu...
alltså soppan är jättegod ska du inte äta den nu?
soppa titta jättegod soppa sån som du tycker om!!!
jag försökte skala min räkor i lugn och ro ignorera paniken komma krypande...fortsätter hon hacka måste jag slänga allt och gå härifrån...kan hon inte bara låta mig va...
jag
"mamma snälla sluta tjata om den jävla soppan jag ska äta den meninte nu, nu vill jag ha räkmacka"
mamma
"jaha jaa...(eftertryck och eftertänksamt fortsätter hon med att fortsätta kallprata lite om nåt )
men jasså ja vad brukar du äta på caféet då?
!!!!!!!!!
jag ville bara dö
det sista man ska göra när en jävla anorketiker ställer sig och förbereder en måltid är att påminna henne om allt allt ALLT AAAAAALLLLLL JÄVLA MAAAAAT hon ätit sen hon träffade sin mamma sist för tre månader sen...
när jag lagar mat måste jag hela tiden försöka manipulera bort anorexin, tänka på tusen andra saker än att äta, tänka på att leva, göra roliga saker, tänka på alla vänner whatever vadsomhelst som inte är vad fan jag har ätit till middag igår....
tanken på alla cafématen fick mig att vilja självdö me detsamma, jorden snurrade världen gungade allt jag kunde tänka var nu dör jag...nu dör jag fan på riktigt....
jag panikade....sulade iväg ägget jag höll i handen rakt i köksväggen så det sprutade död kycklinmenssaft över hela fina salladen och alla fina handskalade räkor
sen sprang som den lilla mesiga teenager jag blir i sånna här lägen rakt in i mitt gamla tonårsrum och grät och skrek i en kvart tills den värsta ångesten lagt sig och jag kunde tänka klart igen
två timmar senare efter ett par cigaretter, ett långt varmt bad, nytvättat hår och rena kläder kunde jag angripa maten igen, sätta mig ner i soffan med en stor tallrik
ÄTA
långsamt
skära små små bitar
ta små små tuggor
känna efter
ingen ångest ingen panik
jag klarar det här
och det gjorde jag
------
nu när jag det halvsjukna skepp jag är tillbaka upp på land så är jag rdo och safe för att möta världen igen
världen hanna och kvällen
------
jag klarade av att käka på riktigt och då kan jag fanimig klara allt
----
mer spännande än så blir det inte idag....
Kommentarer
Postat av: Jessie
Hej på dig! Vet inte om du kommer ihåg mig (från EG), världens slump att jag snubblade inte på din sida, såg fotona och tycke mig känna igen dig.
Hur är det med allt? Bor du i köpenhamn? Vad gör du? Hör av dig om du har lust, kram jessie!!!
Postat av: ronnie
åh jessie hej!!!!!
vore skitkul att träffa dig igen...du är en så genuint god och fantastisk människa och det vore guld med en fika i stockholmssolen
slå en pling på mitt sthlmsnummer 0736101698...jag e i stan tom måndag den här gången och annars bor jag i köpenhamn ja...
Postat av: jessie
Men fasiken,jag jobbar ju hela helgen å på måndag, ledig först på tisdag... Du tror inte du stannar längre? vore jättetrevligt att träffas! Annars måste du höra av dig när du komer hit nästa gång.
Trackback