Wasabilicious

jag stod inte ut med den fruktansvärda rastlösheten i kroppen

anna tog med mig ut i varbergsnatten

klockan är långt långt efter midnatt och vi har gått längs med tågspåren och klättrat upp på silon i industrihamnen, suttit på taket med sommarvinden i håret och tittat ut i den kolsvarta sensommarnatten och luktat på havet

jag stod fortfarnade inte ut med rastlösheten i kroppen

saknar hungern

saknar utmattningen

saknar svältens låga blodtryck och kroppens blurriga hungriga surrande

anna tog med mig vidare i varbergsnatten

klockan är kolsvart sommarnatt och vi famlar i mörkret och trevar klättrar smyger upp på fästningen. under fötterna är det bara svart, framför näsan e det bara svart, luften e svart, havet e svart, gräset e svart, stupet ner i vallgraven e nattsvart

leva eller dö

i det svarta vågar jag vara levande för där syns jag inte. med saltvattenslukt i näsan och ännu kraftigare nattavind i håret tittar vi ut över ett brusande argt och ytterst levande hav.

ur stenmuren och de gamla fängelsehålorna hör vi bägge två helt tydligt gammal medeltida spelmansmusik, ett flöjtande musnpelsinstrument, klockrent och glasklart i den annars dödstysta sensommarnatten. vågornas brus ur vallgraven har stillnat, staden sover, vattnet sover fästningen sover men långt inne i muren spelar toner ur en svunnen tid.

levande eller död

nere på stranden är vattnet ljummet och salt.saltvatten på handen men jag kan inte bada, den här sommaren kan jag inte bada...inte ännu, inte ännu och helst inte snart.

överleva eller fortsätta dö

döden e vackrare än livet, svartnatten är mer tilltalande än klibbdagen

jag vill dansa på borgården till spelmannens glömda munspelstoner, jag vill snubbla på gräsvallen uppe på fästningens topp, snubbla och falla som den trasdocka jag är över vallen och försvinna ner i vallgravens stilla mörka vatten. sjunka till botten utan ljud och aldrig finnas mer

tack anna för att du tog mig med

dödsnatten e så fruktansvärt vacker