Igelkott
jag förstår inte varför men varje gång jag ser en igelkott får jag ett sjukligt begär att kuta efter det lilla kräket, vifta med armarna och skrämma skiten ur det arma djuret...
jag plågade säkert djur som liten fast jag måste ha förträngt det. förträngt det med min vegeterianism (som tack och lov fick ett drastiskt slut där vintern 2004 efter ett sjukligt intag av 25 stycken prinskorvar)
det är lite samma grej som att sno godis från små barn...så harmlöst, så enkelt så otroligt rätt!
men det gäller mest skadedjur och andra kräk som stadsråttor och husspindlar... jag torterar dem i smyg..sliter benen av de små jävlarna efter att de krälat mig i ansiktet. jag är en vidirg varelse som tar ut min ilska och mina demoner på levande existenser som är mindre än mig och inte kan försvara sig
jag jävlas alltid med barn i barnvagn
jag lipar alltid åt småungar och skrattar åt dem i smyg när deras föräldrar bannar dem i efterhand för att de lipat tillbaka
jag kastar tomflaskor efter svanarna nere i christianshamn
jag skrämmer igelkottar
och jag reagerar hysteriskt vid åsynen av stadsråttor...
ibland blandar jag ihop de sistnämnda (inte barnen och igelkottarna alltså utan råttorna och kottarna) och jag jagar dem över gator rakt in i bildöden...
det är inte med meningen...jag har egentligen ingenting emot igelkottar
förlåt världen för mina synder
men det kommer hända igen
jag vet det för jag är ond