Wasabilicious

ja läser fler bloggar än vad jag själv orkar skriva.

jag läser bra bloggar och jag läser bajsbloggar. jag gillar att hitta guldkorn och jag gillar när det luktar skit också. jaja ni hajjar...men vad jag inte hajjar är vad som händer när man läser en skitblog med någon med helt uppenbart provocerande och korkade åsikter och någon skriver i kommentarsfältet att personen är just dum och DÅ är det alltid nån asläskig typ som svarar att man ska ge fan i att hacka på mongot och om "man nu stör sig så jävla mycket på den och den så ska man ge fan i att klicka in sig på dennes blogg".

och det är nu det blir läskigt...

för det slår mig plötsligt att de bloggar jag gillar mest är de som är fulla med skit och som jag kan störa mig på...sen kommer de som är smarta, de läser jag ibland och så de roliga som man kan gå in på en gång i veckan och läsa som man läser en serietidning och ta allt i ett och samma svep.

men tillbaka till kommentarsfältpsykopaterna...

VILKA ÄR DE?

de är nästan alltid anonyma och med samma identiska överisttarton så att man nästan hör den där jävla högt hållna näsan snörvla till i vädret och ser nåt besserwisserpucko framför sig. fattar ni att de där "gå inte in och läs om du stör dig sä jävla mycket" människorna finns mitt ibland oss...på min arbetsplats på din morgonbuss och hemma hos din tjejkompis på fredag på veckans galejmiddag.

de är skitmånga ju och de menar faktisk allvar med sin läskigt oklädsamma nymoralism...

jag inspireras självklart av Katrin Zytos utsple mot Blondinbella som nog var det mest briljanta jag läst i bloggväg på riktigt länge och utan att störa mig ett smack.

hon skrev svart på vitt att anledningen till att nästan en miljon svenska läser BB´s blogg är väl högst sannolikt att hon är underhållande att störa sig på...sen vad man lägger för mening och betydelse i att störa sig på någon är ju individuellt men det är väldigt sällan riktig avundsjuka bakom men irritation och lite kvalme...

jag har varit en av de som supportat hela grejen med BB´s buissnes för att man liksom "ska" det. tills jag kom på att jag inte ens tänkt efter en enda gång om hur jag egentligen ställer mig till att supporta någon som medger att hon får kramp i käkarna för att hon ler så mycket.

ahhh jag sliter mitt hår...dels för att det plötsligt slår mig att allt man publicerar på webben är fritt fram för folk att störa sig på tillochmed de gånger man lägger ner sin själ i att förmedla något man verkligen menar och det sitter säkert massa sånna rävar där ute och rackar ner på mig också...

AJ

men värre än värst är ju svinstackas miss piggy aka blondinbella...om man ska va realisitskt vänlig så är det liksom kanske en halv miljon människor som "stör sig" på henne...jag tycker det är AJ om det är tio personer som stör sig på mig, även om jag vet att det är oundvikligt.

Nej, avundsjuka, beundran whatever....det där "störa sig på" är ett giftigt jävla fenomen som orsakar mycket sveda och värk oavsett beroende av vilken form det stöps i och varifrån det kommer...

Det är en viss skillnad fine!

Man kan provocera medvetet många gånger för att man är säker på sin sak ändå...men i långa loppet är det faktiskt skittrist att skaffa sig en hel jävla armé av dagligen intresserade och trogna anhängare som tillsist lever knarkar och saknar den känslan av "störa sig på"...

brrrrr jag ryser...det är lite samma känsla som att "tänk om alla kineser skulle få för sig att hoppa upp och ner jämfota på samma gång"...