vanor...

kaffemaskinen fick gå i graven på jobbet.

dagens samtalsämne var liksom...

"Var fan tog den vägen"?

jag har många gånger under mina vändor i diverse redaktionsmiljöer lekt med tanken på hur tusan en arbetsplats svarta och brutalt pumpande pulserande svartkladdiga hjärta liksom utgörs av den där brummande tingesten som producerar låtsaskaffe i sex olika tappningar på bilden men samma i koppen.

"tänk om den dog en dag...?" har jag liksom perverst suttit och funderat på...och idag hände det...men bara nästan...efterträdaren var liksom lika snabbt på plats som en nyexad journalist från jmk på sitt första vikariat som kvällsredigerare på expressen.

en ståtlig tingest med välpolerad yta men ack som alla andra full av fejkad skit.

det provsmakades och jämfördes till höger och vänster och den nya "wiener melangen" utvärderades...(läs oboypulver, transfettmjölk och plastkulor blandat med diskmedel och kemiskt framställt pulverkaffe utan koffein...allt i de där maskinerna är placebo).

men hey...jag e inte den som e den.

jag häller lydigt i mig minst två tre koppar automatgift om dagen...med extra allt och lite till oftare än mindre sällan... stackars min kropp. stackars stackars stackars min kropp...inte konstigt att den vill kräkas hela tiden. så van vid ren och oförstörd föda tillagad med hysterik precision och kärlek och nu plötsligt abrupt och våldsamt återanpassad till en värld ltvingad att gå på en av vanliga dödas kost bestående av halvfabrikatiserade blodsockerstimulerande låtsasprodukter framställda av tapetklister och geggamojja. min kropp är ledsen och jag tvingar den att tiga. ty jag ids inte tillfredställa den mer. jag är så jävla trött på dess eviga krav och tjat och gnällande.

helvete vad den slåss mot mig.

ja ja kaffemaskinen var det ja. jag sitter jättenära den där kaffemaskinen. och den är inte lika centralt hjärtfunktionsviktig som på en nyhetstidning men nästan. bredvid kaffemaskinen stod en sodastreamer...den tog leverantören av den döda kaffemaskinen också med sig när den gick i graven ( läs avtalet sas upp) och jag fick nästan en tår iögat när jag såg den renodlade sorgen och smärtan i blicken på min kollega varpå han med darrande underläpp stammar fram...

ro ro ro ronnie....titta, de tänker väl inte ta bubbelvattenmaskinen...de gör de väl inte näh de kan de väl inte...kan de verkligen det?

men det gjorde de...de rullade iväg den på en pirra snabbare än den där nyexade journalisten hannfå kicken från sitt korttidsvikariat på en halv månad....

resten av dagen var det teater

folk som stod med dricksglas i handen helt tappade bakom en cirkusvagn och liksom stirrade på den blöta fläck där bubbelvattenmaskinen en gång var. stirrade som om de hoppades att deras oaceptans av dess blotta bortgång liksom skulle lyckas trolla tillbaka den igen. alla försökte med samma trolleritricks och ingen lyckades. en av tjugo bemödade ta på sig rollen som hjälte och fråga administrationsansvarig om det inträffade bortfallet av bubbelvattensmaskin och om man tänkt lösa problemet på något sätt...19 av 20 tisslade tasslade och gnällde och klagade sinsemellan istället.

jag var en av de där 19... kände mig som en i gänget. fierce!

sen var det min tur att testa kaffet. tog ett glas, muggarna var slut, orkade inte kolla i diskmaskinen, ställde glaset på plats, tryckte på knappen, kände mig som en idiot för inget hände. övervägde att totalkapitulera och låtsas som jag ångrat mig och mumla något om att jag tappat sugen hellre än att fråga någon OM HJÄLP MED HUR NYA KAFFEMASKINEN FuNGERADE.

men eftersom jag inte är född igår så trillade poletten ner av sig självt innan jag hann börja skämmas och jag fattade att det inte var mina kaffeautomatkunskaper det var fel på utan glaset...maskinjävlen trodde att jag jävlades med den när jag ställt ett glas där som var helt genomskinligt och omöjligt att registrera i kaffemaskinshjärnan istället för en kopp. som om jag trilskades och ville att den skulle spilla kaffe på sig själv som en dålig nollningsritual. så då vägrade den ge mig kaffe. jag gav den min gamla sunkiga indruckna odiskade kaffekopp...och så ut kom det svarta guldet.

funkade bra till en cigg på balkongen.

okej nog om den förbannade kaffemaskinen!

sån är ju inte jag,

Kommentarer
Postat av: Ulla-Karin

Haha,ja tänk vad en kaffemaskin kan engagera en hel arbetsplats;)Men jag kan förstå det...är både obotlig nikotinist och koffeinist.Och ingen annan kaffebryggare än Philips Gourmet kommer in i mitt hem..Kaffe är en livsviktig dryck för mig..från morgon till sen natt...

Postat av: Umma

Kaffe från arbetsplatsers kaffeautomater smakar värre än Brännvin special men ändå dricker man det likförbannat dagarna igenom. I brist på annat? Jamen applicera det på något annat då också lilla Umma; typ mat. Tänk om man kunde tänka lite kaffeautomatiskt när det gällde fast föda... Det vore bra det du.

2009-02-12 @ 23:24:28
URL: http://umma.blogg.se/
Postat av: Umma

Ps. Har varit kaffemaskinsansvarig på en arbetsplats. Har aldrig haft så jävla mycket att göra på alla sk "raster"... Fyll på det, den knappen funkar inte, nunäkommerdetingenmjölkmer; Nämen titta efter mjölken är slut gubbjävel. Never again!

2009-02-12 @ 23:25:57
URL: http://umma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback