hjertaminatamari
nya sneakers
ny vecka
nystart
kändes nästan läskigt att vara ute och gå idag. så flygande simpelt enkelt och lätt. hade en trögstartad dag efter gårdagens rätt stressfulla tunga födelsedagsmiddag hos moder där jag högg ett flötigt kycklinglår till middag på balkongen i brist på dålig planering och med en lagom portion stressågren. tror mamma var nöjd ändå. hade nog inte räknat med att duktiga dottern skulle va så duktig på att rodda servering, förberdelser och matlagning för tolv middagsgäster.
pimplade skumpa i köket och käkade chvreost med kalkonbröstfilé och laxrullar i tunnbröd. fick ändå blodsocerfall efter att ha jobbat i tre timmar och den provsmakade annanaskakan kräktes jag upp delar av i diskhon sådär som jag gör ibland när jag glömmer att min mage inte pallar behålla allt det jag gärna vill att den ska palla..speciellt inte i stressade situationer.
mådde faktiskt skit hela kvällen och var nog den suraste mest sockerförgiftade dörrkärringen i världen men höll god min och bråkade bara med dem som verkligen förtjänade det. nådde vändpunkten vid tvåsnåret på natten när jag äntligen fick gå av mitt pass och Kribba Kribbson alla Östermalmsdamers bästa gospojke ställde en P2 framför näsan på mig och jag fattade att det var lika bra att hålla truten och peta i mig slisket om jag ville bli som folk igen.
trögstartad dag idag och trots pilates, ingefärssmoothie och vårluft så tog det ett tag innan jag var vän med min mage igen. lyckades få med mig vackraste Mia Maria på en promenad över två av Stockholms broar ut till Vasastan och Rålambshovsparken som bringar minnen från tonårsfyllor kreerade av dåliga häxblandningar, sämre petting i parkbuskarna och sämst kaskkadkräkande vänner med lite väl kass alkoholtollerans.
ett par vindruvor massa vatten och ännu en långpromenad senare i envist värmande härlig eftermiddagssol och med final destination på Mosebacketerassen med en fatöl och lite bubbligt sockervatten på toppen och jag hörde plötsligt mig själv tänka igen. lyckades få med mig både fagra Mia Maria och Kära Kribba till Big Ben och slapp äta middag och kände det där välbekanta gamla lugnet komma som enbart infinner sig när kroppen får pause från allt vad matsmältning heter och bara behöver brinna på bränsle.
Jag vet att det är fel men varför får det en att må så jävla bra. istället för att vilja hoppa från bron rakt ner i betongen så får jag liksom flyga hem då istället. Som att få semester från en kamp jag utfördar varje dag om så bara för en dag en kväll en natt, tänk om jag fick vara fri en heö vecka...men det funkar ju inte så. För friheten från demonerna innebär fulständig isolation och total utförsbacksåkning med alldeles för långa skidor och utan störthjälm och stavar. jag vet jag vet jag vet, men ibland vll jag kramas med mina gamla demoner, borra in huvudet i det drömbolster de har att erbjuda och bara stänga ute allt annat bara för att slippa slåss, en dag en minut en timme vad som helst. som att knarka sn egen antiångest.
så jag nostalgitrippar i gamalt kärt återseende av ångest och går och lägger mig i harmoni med mig själv bara i natt. bara för att kvällsluften är klarare än evianvatten på flaska och bara för att det ger mig en välbehövlig pause och peace of mind i kanske sex timmar till innan kroppen kräver återhämtning igen och börjar bråka med mig i vanlig ordning för att den vill leva och leva gör man inte utan substans och energi.
jag hjertar mina nya tamarisneakers... i de tänker jag gå långt...inte så långt som förra sommaren kanske och inte med samma snedvridna fokus...men gå ska jag ..framåt...länge och mycket. om så inte till afrika men till nåt som liknar sahara om inte annat distraktionsmoment erbjuds!
kram kyss godnatt och hjertligt tack sen!
update
ta mig fan nu börjar jag grina. det vårsmatter regnar ute och ni fattar inte hur gott den här natten kommer att lukta...den doftar redan helt fantastiskt! jag tänker sova på vardagsrumsgolvet med näsan på balkongen...
ny vecka
nystart
kändes nästan läskigt att vara ute och gå idag. så flygande simpelt enkelt och lätt. hade en trögstartad dag efter gårdagens rätt stressfulla tunga födelsedagsmiddag hos moder där jag högg ett flötigt kycklinglår till middag på balkongen i brist på dålig planering och med en lagom portion stressågren. tror mamma var nöjd ändå. hade nog inte räknat med att duktiga dottern skulle va så duktig på att rodda servering, förberdelser och matlagning för tolv middagsgäster.
pimplade skumpa i köket och käkade chvreost med kalkonbröstfilé och laxrullar i tunnbröd. fick ändå blodsocerfall efter att ha jobbat i tre timmar och den provsmakade annanaskakan kräktes jag upp delar av i diskhon sådär som jag gör ibland när jag glömmer att min mage inte pallar behålla allt det jag gärna vill att den ska palla..speciellt inte i stressade situationer.
mådde faktiskt skit hela kvällen och var nog den suraste mest sockerförgiftade dörrkärringen i världen men höll god min och bråkade bara med dem som verkligen förtjänade det. nådde vändpunkten vid tvåsnåret på natten när jag äntligen fick gå av mitt pass och Kribba Kribbson alla Östermalmsdamers bästa gospojke ställde en P2 framför näsan på mig och jag fattade att det var lika bra att hålla truten och peta i mig slisket om jag ville bli som folk igen.
trögstartad dag idag och trots pilates, ingefärssmoothie och vårluft så tog det ett tag innan jag var vän med min mage igen. lyckades få med mig vackraste Mia Maria på en promenad över två av Stockholms broar ut till Vasastan och Rålambshovsparken som bringar minnen från tonårsfyllor kreerade av dåliga häxblandningar, sämre petting i parkbuskarna och sämst kaskkadkräkande vänner med lite väl kass alkoholtollerans.
ett par vindruvor massa vatten och ännu en långpromenad senare i envist värmande härlig eftermiddagssol och med final destination på Mosebacketerassen med en fatöl och lite bubbligt sockervatten på toppen och jag hörde plötsligt mig själv tänka igen. lyckades få med mig både fagra Mia Maria och Kära Kribba till Big Ben och slapp äta middag och kände det där välbekanta gamla lugnet komma som enbart infinner sig när kroppen får pause från allt vad matsmältning heter och bara behöver brinna på bränsle.
Jag vet att det är fel men varför får det en att må så jävla bra. istället för att vilja hoppa från bron rakt ner i betongen så får jag liksom flyga hem då istället. Som att få semester från en kamp jag utfördar varje dag om så bara för en dag en kväll en natt, tänk om jag fick vara fri en heö vecka...men det funkar ju inte så. För friheten från demonerna innebär fulständig isolation och total utförsbacksåkning med alldeles för långa skidor och utan störthjälm och stavar. jag vet jag vet jag vet, men ibland vll jag kramas med mina gamla demoner, borra in huvudet i det drömbolster de har att erbjuda och bara stänga ute allt annat bara för att slippa slåss, en dag en minut en timme vad som helst. som att knarka sn egen antiångest.
så jag nostalgitrippar i gamalt kärt återseende av ångest och går och lägger mig i harmoni med mig själv bara i natt. bara för att kvällsluften är klarare än evianvatten på flaska och bara för att det ger mig en välbehövlig pause och peace of mind i kanske sex timmar till innan kroppen kräver återhämtning igen och börjar bråka med mig i vanlig ordning för att den vill leva och leva gör man inte utan substans och energi.
jag hjertar mina nya tamarisneakers... i de tänker jag gå långt...inte så långt som förra sommaren kanske och inte med samma snedvridna fokus...men gå ska jag ..framåt...länge och mycket. om så inte till afrika men till nåt som liknar sahara om inte annat distraktionsmoment erbjuds!
kram kyss godnatt och hjertligt tack sen!
update
ta mig fan nu börjar jag grina. det vårsmatter regnar ute och ni fattar inte hur gott den här natten kommer att lukta...den doftar redan helt fantastiskt! jag tänker sova på vardagsrumsgolvet med näsan på balkongen...
Kommentarer
Trackback