Wasabilicious

såg en buske på väg hem efter bergsgetspromenaden nere vid viken (fan alla vill bo där jag bor, jag älskar årsta)

iallafall, den där busken. den var så illigt levande livsgrön att jag fick tårar i ögonen. den liksom levde frodades och mådde skitbra där sen stod och var vacker och gassade och glassade och hade sig i solen, solljuset som gjorde den ännu grönare och ännu mer levande och glassande fantastisk.

det var en fantastisk buske och för en minut av min annars 39 minuter långa promenad så tänkte jag inte på fett lår och kalorier...

tack busken!