Wasabilicious

kan man ana att jag haft lite att göra?

egentligen inte men det blir ju så dubbelt. ägnar man 50 procent av sin vakna tid åt att slåss med sig själv blir det inte mycket tid över till annat.

fredagen spenderade jag i dörren på Mosebacke djupt avundsjuk på alla ringande vänner som undrade varför jag inte satt på en uteservering och drack cava och afterworkade med dem eller om jag skulle med till nästa tre ställe...

lördagen är en jävla dimma, min hjärna slår av och jag blir till något annat när jag äter socker så jag minns ingenting. som en ut ur kroppen upplevelse, värre än århundratdets tonårsfylla...dont go there dont do it...det blir bara skit.

söndag promenerade jag och Linnsan trots äckelpäckelskitväder till Street köpte gott bröd för 37 spänn och sen gick vi tappert tillbaka och åt fyra timmar försenad äggmackefrukost.

jobbade i baren på kvällen och höll på att kräkas svimma och panikattackdö på fläcken när en bamsebjörn på 200 pannor stod och fontänsprutade blod ur käften över hela bardisken. jävla djurgårdspatrask. jag stoppade in 25 servetter i käften på honom och svabbade tappert munblodsspyan och hoppades att jag skulle slippa få gamla tandflisor i vasken bakom baren.

jag hatar blod. jag svimmar i vanliga fall när jag tar blodprov i fingret. men det här var så överkurs att jag slog om på autopilot.

märkligt klientel i övrigt. mycket skinnpajjer, svettiga långhåriga rockers och förvuxna punkkids med flabbiga 15 år välpåbyggda ölmagar... 15 års av ansmlande ölbukfetma är inte vackert...eller 30 år av inaktiva överarmar...knottriga opeealade överarmar...hjälp nu skenade jag iväg..usch... langade ut öl till en kille jag minns från tio år tillbaka som gick under smeknamnet öknamnet Råttan. fick en flashback av en scen där han på fyllan halv fyra på morgonen vaknar på en hemmafest i en fin villaförort i täby och langar fram kuken och pissar ner hela fina familjens Von Öfverhuvuds Fotoalbumsamling, bara för att sen lägga sig och somna om sött igen.

missade inte bussen på väg hem, men sket i att ta den ändå. fantastisk natt, vårnatt, vår i luften..så jag promenerade och nånstans mellan gullmars och årsta hittade jag balansen igen.

plus minus minus noll