I Parallella Universum
Det kan man ju egentligen alltid...inte klona sig själv, men göra som man vill...jag föröker men lyckas sällan...
I min drömvärld så skulle jag räcka till till alla hela tiden.
Då hade jag druckit drinkar i idolsoffan hemma hos Pejtröööö i skåneland
Då hade jag blandat mangodaquiries till Sinnica och Skinnheaddockan i Alvik
Då hade jag chillat på Morfar Gingko med Cowboytjejerna
Då hade jag skakat rumpa hela natten med Emmyzen på dansgolvet
jag hade gått på stan idag, köpt skojävlarna, kollat in streets outlet, svängt förbi muséet med Bellmanutställningen, promenerat i skogen med mamma och kanske bakat en kaka eller lite danskt rågbröd vad vet jag...
Jag hade iallfall definitvt inte tillbringat hela dagen i sängen i amöbakoma, ångestvinglat runt som en vaken zombie med skoskav och pratat med ekorrar och druckit granatäpplevatten.
men sånt e livet
man lever inte som man lär
"jag ville ta livet av mig i somras"
det sa en vän ikväll
det gjorde han inte
fan va han e bra
han valde livet
väljer jag livet undrar jag då?
"du ser ut att må bättre nu"
säger samma vän...det är lika med dödsstöten i ångestväg...jag ser ut att må bättre för att jag e tjockare kanske, tjockare än anorexiasmal, tjockare än en som ser ut att vilja dö imorgon, tjockare men inte det minsta lilla till friskare någonstans egentligen. jag är sjuk i huvet. riktigt sjuk i huvet. för jag är två månniskor samtidigt. en som vill leva och en som vill dö. den levande är tjock vidrig ful och äcklig. den döda är smal lurig klippsk och vacker...tänk om det var tvärtom...vad lätt det hade varit att döda den döda och låta den levande leva då...men så är inte fallet...på precis samma sätt som att jag egentligen inte fått ett skit gjort på hela dagen idag av allt det jag ville...för när den döda e död så dödar hon allt. allt som har med liv att göra. döda människor kan inte gå på stan och fula människor får inte gå på stan för den döda. så då sitter jag fast igen. inlåst i min egen bubbla som jag skapat själv. den döda låser in den levande tills hon gör som hon säger...då får hon komma ut en stund...men bara lite i taget...om hon gör allt rätt...men när hon gjort allt rätt är hon mer levande än död...tills hon trotsar den döda och äter cashewnötter klockan fyra på morgonen.
den levande var så jävla trött på den döda igår att hon trodde löven som låg i en torr sorglig röra på fel-bussens golv var estrellachips. den levande ville leva så mycket då att hon tog upp löven fån den sorgliga högen på felbussens golv och stoppade de i munnen.
sopor avfall
sopor och avfall kontra champange och räkor
hela tiden balansgång mellan liv och död...e inte det äckligt hur liknelsen faktiskt är min verlighet.. jag dricker champange och äter löv...
det är min verklighet
så nej.
jag är nog inte ett dugg frisk, ganska sjuk faktiskt egentligen...eller jag vet inte. döm själva. fast jag tror inte att gemene man skulle kalla ett lövätande kräkmongo för frisk...för det är vad jag är just nu...
svältande
lövätande
räkkräkande
godnatt godmorgon cosmonauter i alla mina parallella drömuniversum
Heja Ronnie! Jag känner inte dig, men jag känner ändå att jag verkligen vill att det ska gå bra för dig(dvs att du ska må bra). Jag kan ju inte veta vad du behöver, men personligen tror jag att alla behöver LUGN emellanåt, precis som du skrev. Och kanske behöver man det extra mycket om man är i en omvälvande period där man försöker komma fram till saker om sig själv. Men det är ju också det som är jobbigast: när man stänger av omvärldens brus hör man ju vad man tänke och känner. Man är helt utlämnad till sig själv - och det är l ä s k i g t. Men det går.
Jag hörde på radio om en tjej som hade haft ätstörningar i ca 10 år. Ett litet steg i hennes tillfrisknande var följande (på inrådan av doktorn): Hon hade skrivit ner alla negativa tankar hon hade om sig själv på varsin ganska tung sten. Sen la hon stenarna i en trälåda och började promenera med dem längs med vattnet. Det blev ju rätt tungt efter ett tag. Så då tog hon en av stenarna, skrev upp motsatt positiv sanning om sig sjäälv i en skrivbok. Sen kastade hon stenen i sjön. Hon fortsatte så tills alla stenarna var slut.
Det kan ju låta som världens flum, men jag tror på symboliska handlingars kraft ibland. Det hjälper en i den mentala biten.
kram, elin
Om man vill så får man skita i att gå ut ikväll.
Om man vill, och vågar, så kan man ta den där fruktsallad-mys-film-kvällen hos mig istället.
Det finns allid alternativ, bästa ronnie-star!
kram
elin. tack för ditt långa fina svar
hannah: jag ska nog va i form till ikväll dnt worry jag e aspeppad på att träffa dig
ronnie...
jag
tycker
om
DIG..
massor.
kram
Den Ronnie som jag har lärt känna är ett glittrande vackert stormigt och öppet hav som man bara vill ligga och flyta runt hos för det är så härligt. Ibland märker jag att det kommer odjur från havets botten för att välta mig när jag flyter på havet men jag vägrar sluta flyta och efter ett tag tröttnar dem. Ibland lägger jag en smygfis så flyr dem.
Bakfylleångest är fan inte att leka med, fråga mig.
Jag kan bara dricka när jag är stark annars tar de över och fyller mig med tomhet.
Stay away from alkohol ett tag och tillåt dig själv att må jävligt bra utan droger.
För övrigt så vet jag ingen som är du, du är fan i mig din egen unique sellingpoint!
Hoppas du förstår vad jag menar!
Love you!
kanske är det så att alla egentligen mår ganska kasst men få vågar se sanningen i vitögat och det är de som blir våra token crazies?
så länge man inte låtsar om något så finns det inte.
min släkt lever och lär efter den parollen.
Du finns i mina tankar, varje dag.
Du vet var jag bor. o du får gärna sova över. :)
puss va ni e goa allihop...
ni finns i mina tankar varje dag...så fort jag gör någonting rätt på riktigt så är ni där och hejjar på mig, jag har snott er och placerat er i en personlig hemlig hejjarklack och den följer mig, hela tiden varje dag...om alla hade en sån vore världen mycket godare...
tack och puss på er