självrespekt
är det inte det allt egentligen handlar om?
att unna sig det man förtjänar och att tycka att man förtjänar något överhuvudtaget.
exempel på självrespekt
gå upp i god tid och förbereda en snygg, tilltalande och näringsrik nyttig fruskost som man äter på en tallrik sittande vid ett bord och kanske läser lite i en tidning eller lyssnar på morgonnyheterna på rsdion medan fåglarna kvittrar och solen skiner en i ansiktet...
exempel på bristande självrespekt
skamfullt ta tre vitamintabletter, skölja ner med svart kaffe, röka en cigg på extremt kurrande mage, stressa till jobbet på cykel med kaffet i takeawaykoppen skvalpande över handlederna och askan från ciggen blåsande in i ögat så att tårarna rinner och sen i panikhunger trycka i sig en croissant med extra allt för att hungerdemonerna försöker döda en....
hajjar ni skillnaden?
det värsta är att anorektikern bor i exempel nummer ett... för anorektikeren är duktig
exempe nummer två är nog resten av alla dödliga som inte har någon koll på någonting
anorektikern respekterar sig själv så länge hon gör som hon ska blir hon klappad på axeln av sjukdomen och uppmuntrad att fortsätta, powerkickad peppad, berömd...duktiga duktiga du, vilken KONTROLL du har
exempel nummer två har alltid ångest...försöker morgonbanta med svartkaffe och cvitaminer men så fort hungern äör där så panikäter den i skam något helst fort...för om man äter fort så märks det inte lika mkt att man ätit eller så har man inte ätit på riktigt...känns det igen... många sånna små hetsätningsattacker och du har skaffat dig ett ganska seriöst problem...
jag orkar inte gå in på det här mer just nu men ordet självrespekt har liksom råkat bli veckans tema
och detjag ska försöka utröna är hur det kan bli destruktivt tillsist att vara för duktig...
ok enough for now...
Självrespekt är väl i det här sammanhanget att kunna släppa på kontrollen. För den anorektiska gör iordning sin frukost (i bästa fall) noga noga, väger allt och petar i sig långsamt. Visst ska man äta nyttigt, men ibland kan det vara befriande att bre sina mackor med smör, tjockt m pålägg osv. Strunta i att skiva småtomaterna och glömma bort att registrera allt som åker in i munnen.
Mina tankar känns ganska ostrukturerade här men jag hoppas att du fattar vad jag menar. Du är värd mat, och ju mer energi du får i dig desto mer kan du bekämpa anoreximonstret. Kram!
Jag trodde seriöst att jag var ensam om att göra exakt så som du beskriver! Tack för att du finns vilt främmande men-med-samma-problem-som-jag - människa.
mmm det är skrämmande hur lika vi är trots att vi aldrig träffats setts eller befinner oss på hundratalsmilsavstånd...
så jävla ofrivilligt förenade av ett sjukdomsmönster....
Ja, WOW! Det är nästan så att vi faktiskt måste träffas och tillsammans vältra oss i lidandet av att vara den uppfuckade typen anorektiker (om vi ens får kalla oss det, för vi har ju ingen självdiciplin). Förresten bor vi rätt nära varandra. 1 timme eller nåt sen är jag i DK! Passa dig så att jag inte kommer och hälsar på!