Wasabilicious

IDAG HAR JAG GJORT MIG FÖRTJÄNT AV ATT LEVA!!!                                

kvällens mantra

ja, jag får ta en liten fruktcocktail till. ja jag har gjort mig förtjänt av att leva idag. jag får inte loosa ett endast kilo mer så hur tryggt det än må kännas att sitta och frysa och va hungrig så måste jag ner med någonting i systemet. aldrig någonsin i hela världen att jag skulle få ner en minsta liten bit mat men efter mångt och mycket dividerande så lyckades jag i alla fall övertyga mig själv om att ett par jordgubbar och en halv kivi kan jag väl tillåta mig och spetsar jag min cocktail med bara lite lite rom så sover jag lite lite bättre i natt.

ibland är det värt att se sig själv i spegeln och se på vad som hänt. se på sig själv med friska ögon och sitta och tjuta rakt ut på sitt skabbiga toalettgolv och bara totalkapitulera inför vad som för den riktiga verkligheten. inte min verklighet utan den riktiga verkligheten. den verkliga verkligheten.

jag hatar min spegelbild. jag har blivit så gammal. jag är så gammal så jag är nästan död. jag så nästan död så jag är varken gammal eller ung längre. jag är trasig föråldrad äcklig skröplig gammal tant lika mycket som en regredierad förminskad mycket mycket sjuk åttaåring. en åttaåring som lärt sig att titta djupt ner i flaskan. titta djupt ner i en flaska som inte har några svar. det finns inga svar för jag har inga frågor längre.

anorexin har tagit ifrån mig allt. allt som var av värde. jag orkar inte prata med min mamma mer, jag orkar inte med mina vänner, jag orkar inte träna, jag orkar inte umgås, jag orkar definitivt inte ordna fler saker och om sanningen ska hela vägen fram så orkar inte ens gå trehundra meter ner till netto för att köpa mer bär till mina daquiries. jag kan inte koncentrera mig så pass länge att jag klara av att läsa fyra rader i en bok. jag kan titta på bilderna i ett reklamblad och tycka att det är jobbigt att bläddra blad, vända sida. det är jobbigt att duscha, det är oöverskådligt att gå över gården för att boka tid i tvättstugan, knyta skorna, dammsuga, borsta tänderna, klä på sig, klä av sig, byta strumpor, tvätta av smink, byta kanal på teven osv osv…

jag spetsar min fruktdrink med rom för att slippa tänka, för att slippa tänka på hur fel det är att ännu en dag ha misslyckats med att uppfylla alla små obetydliga sysslor på sin att göra lista…ställt in avtal efter avtal, missat möte efter möte, svikit, bedragit och lurat och ljugit för alla inklusive mig själv. har jag egentligen ätit idag…har jag druckit vatten? jag vet inte jag minns inte

anorexin har satt in dödsstöten som är lika med att ta ifrån mig mig själv och min egen förmåga att tänka klart. det sista jag hade att klamra mig fast vid var mitt intellekt och min älskade lilla hjärna. den funkar inte mer. jag vet inte ens hur jag mår längre, jag vet bara att jag sällan gråter, det är för jobbigt, jag orkar inte det heller.

men nu är jag i alla fall lite lugn. jag fick ner lite mer ”mat” bär och vaniljsocker och saft och rom är också mat…kanske inte det bästa men mycket mycket mycket bättre än ingenting alls… kanske hjälper det mig att orka lite mer imorgon, kanske inte…jag vet inte, jag anar det inte, jag orkar inte ens bekymra mig nu.

det enda jag vet att mantrat hjälpte lite. ” idag har jag fan gjort mig förtjänt av att leva” idag och inte imorgon… för skjuter jag upp mitt levande många fler dagar nu så hinner jag dö innan jag hunnit med att leva…

jag vill ha vår, jag vill vara frisk och jag vill orka. orka cykla längre än 10 minuter fram och tillbaka till skolan, orka baka rågbrödsbullar på morgonen och orka köpa bär på netto, orka fika, orka umgås, orka träna orka ordna allt det där som ordnas skall… det är ett under att jag klara av jobbet. ett fucking jävla under och mirakel. jag undrar hur länge jag lyckas lura dem…jag hoppas det blir länge för om jag lyckas lura dem så kanske jag också lyckas lura mig själv lite, lura mig själv att precis som jag jobbar deltid 20 timmar o veckan kanske jag kan få va frisk på deltid 20 timmar i veckan. det är en början, det är en start. nu får det bara inte bli kallare ute eller snöa mer för då snöar jag inne, snöar inne som en björn som glömt äta sina bär inför vinteridet och svälter ihjäl. och jag vill inte svälta ihjäl. jag har fan i mig gjort mig förtjänt av att leva. jag har fan i mig gjort mig förtjänt av att leva lite längre i alla fall innan jag ska till och gå och dö…