Det skär i mina sittben...
Bara för att jag älskar toaletter...
Det skär i mina sittben, men jag är i alla fall varm om röven för en gångs skull.
Jag höll på att dö igen idag?dö sådär på samma sätt som jag nästan dör hela tiden nuförtiden. Dö på samma sätt som man gjorde back in the old days, innan det fanns rumpvärmare till cykelsadlarna och klinkers i badrumsgolven. Dö av kyla helt enkelt. människokroppen är fantastisk. Fantastisk om man gör som den säger. Bråkar man med den däremot får man lita på andra fundamentala ting. Som varma thermobyxor till exempel.
Idag roddade jag för kylan med dubbla benvärmare och dubbla knästrumpelånga raggsockar, tre tröjor i vanlig ordning och en dubbelt upp i mössor och halsdukar as usually. jag var redo för det nya vita danska vinterklimatet alltså? trodde jag ja. jag tappade känseln i fötterna innan jag hunnit ner till bageriet på andra sidan gatan men jag var redan fett försenad till Rikke så jag fick tappert pinna på vidare med sakta men säkert bortdomnande kroppsdelar ner i stressmetron mot Nörrebro. Väskan var tung och otymplig, roddad med chamoinjoner och jalapenos?i cant go anywere utan matsäck?det är så löjligt men jag är lika livrädd för blodsockerfall som för pizza med extra ost?så att jämt och ständigt gå runt med stinkande madpacker i lilla väskan ihop med allt annat nödvändigt som laptoppen, ?huska ditt liv kalendern? och tre påsar pulverproviant är ett nödvändigt ont i min vardag.
jag glömmer så lätt att åka kommunalt i köpenhamn är lika med digerdödens motsvargighet till istiden för bussarna kommer aldrig i tid och metron är byggd för grönländare vana att bo i igloos. jag klarade nätt och jämt resan ut till rikke och satt sen och hackade tänder i en timme och sörplade i mig min halva kopp kaffe med mjölk i hennes vardagsrum i hopp om att få upp värme nog för hemresan. jag åt min halva matsäck i bussen på väg dit och andra halvan i bussen på väg hem. kroppstemperaturen sjönk kraftigt med varje jävla bussbyte runt hela stan. men jag har utvecklat en ganska välfungerande ?pitstopteknik? och är numera rätt bra på att se fullständigt oberörd ut av att stå och glo på whatever i den lilla butik som råkar komma i min väg när jag helt enkelt inte orkar ta fler steg ute i vargavintern och bara måste få samla mig lite och hämta andan, blåsa liv i fingrarna och torka bort det värsta snoret ur den konstant inte droppande men rinnande näsan. jag snorar värre än en förkyld treåring på dagis men det har jag liksom lärt mig att acceptera och leva med. tycker inte ens att det är särskilt äckligt längre med den ständiga floden av saltsmak som sköljer över mina läppar så fort temperaturen kryper ner under nollan.
i made it to next appointment for the day iallfall. ?jobbhalloj? med personalstyrkan från nya jobbet. det var trevligt tills vi skulle äta ihop. jag har faktiskt ingenting emot att äta ihop med folk längre men det blir nästan pinsamt obvious att man är kanske lite väl petig med maten när man blir serverad ett berg med chili con carne, tre deciliter ris, en skopa guacamole, en halv deciliter creme fraishe och tre salladsblad och lite persilja och fyra jalapenos. jag tycker om att äta?men på av utbudet på den tallriken så kunde jag äta de fyra jalapenosarna, salladsbladen och pilla ut persiljan och två tre bönor ur den maffiga chiliconcarnen?det ser inte bra ut? så jag skyllde på att jag var lite vegetarian och fick en skål med sallad istället. den åt jag lite grann av iallfall. det som såg gott ut och inte simmade i dressing som jag inte kunde utröna till störst del bestod av olja eller vinäger? det slutar med att jag skickar tillbaka två tallrikar nästan orörda till ett kök jag själv jobbar i?inte så bra kanske men vafan?man kan väl inte gilla allt och dessutom så hade jag ju precis ätit mina svampar?
sen flydde jag från allt vad gemensamma aktiviterer heter dvs åka skridskor. det var helt enklet inte min sorts peronalhygge. chiliconcarne och skridskor är bara så fel det kan bli. äta mat som inte går att äta och sen frysa häcken av sig på bambiben som inte vill röra på sig i onödan helst. så jag flydde hem till sara som bor runt hörnet och kedjerökte cigaretter och poserade i hennes andy warhol möbler istället. sen eskorterade sahra mig till bussen, eller släpade snarare, jag var fullkomligt hjälplös i mina styltor som inte var gjorda för att vandra i snömodd i. sahra utrustade mig dessutom med ett par thermobyxor och hade hon inte gjort det hade jag väl aldrig överlevt resan hem. först var det varmt och jag upplevde för första gången på hela vintern en helt ny känsla som hette ? vara utomhus och så pass påklädd att det inte gör ont i lemmar och leder samtidigt? den känslan höll faktiskt i tio minuters blåsväder orkan och snöstorm mens jag tappert väntade på köpenhamnsbuss och jag hann faktiskt stå och gotta mig lite i alla andra frusna ansiktens uppsyn där jag stod på busshållsplatsen och var varm om rumpan och de cyklade förbi i orkanen med snoret rinnande . När bussen inte kommit efter 20 minuter började jag misströsta lite. Nu var det faktiskt långt ifårn behagligt att vänta mer trots varma thermobyxor. Efter en halvtimme kom paniken krypande och efter förtio minuter började jag gråta. Det här var lika med dödsångest. Jag var gravt nerkyld och kände mig döende och enda proviant jag bar på var en påse frusna lyxbär till mina daquiries som jag planerat dricka vid hemkomsten. Det håller inte att slita upp en påse frusen frukt i snöstorm och tro att man ska bli varmare av att äta den. Så jag gick grinande iväg till nästa busshållplats och så kom äntligen bussjäveln.
Istället för vanlig kvällsrutin med frusen romdrink så roddade jag med spenat och spyasoppa kokt på spenat, vatten och massa kryddor. Observera att jag tillagade min kvällsmåltid utförd full utomhusmundering och det ör först nu tre timmar senare som jag funderar på att ta av mig thermobyxorna. Det sitter nån söm där bak som skaver mot mina sittben men nu är jag åtminsotne liiiite varm om rumpan.
Det var dagens köldstatement.
Imorn ska jag jobba. Inte i thermobyxor dock. Och så ska jag prova brunchbuffén på jobbet för första gången. Jag fasar för att den till större del kommer bestå av ikke ätbar normalmänniskomat än ronniemat. dvs ägg bacon och croissanter mer än färsk frukt och läckra grönsaker och bär? jag får ta med mig min frusna fruktpåse och laga eget?än en gång rodda matsäck alltså?
well well gonatt mina skatter för den här gången.