Wasabilicious

jag jobbar på ett litet café/bar/restaurang i ett av de lugnare kvarteren på nörrebro i köpenhamn

en av mina stammisar är en liten dam med krycka, basebollkeps somalltid ger mig fem kronor i dricks och växlar mellan att prata danska och amerikanska

igår kom hon smygande in bakom bardisken och viskade lite försynt i  örat på mig

stammistanten : i think the two gentleman that were sitting in the backyard has forgotten there computer on one of the tables outside...*

pausar och tittar sig misstänksamt omkring innan hon fortsätter viska*

you might wanna take care of it before somebody steels it..

oj tänker jag hur 17 kan man glömma sin bärbara bara sådär men vi har många gäster med laptops så visst det kan väl ske den bästa...

jag skyndar ut på bakgården för att kolla läget och längst bort på gården i hörnet ligger ett av caféets oversized backgammonspel övergivet jämte två tomma koppar cappucino...

jag tar spelet under armen och går in med, på väg in möter jag den lilla damen som tittar på mig och ser mycket nöjd ut över sin bragd till insats över den räddade datorn jag nickar och ger henne ett förtroligt tack ska du ha för hjälpenleende tillbaka och klappar lite på backgammonspelet så att hon ska förstå att nu är det minsan i trygga händer igen...