wasabilicious

ja läser fler bloggar än vad jag själv orkar skriva.

jag läser bra bloggar och jag läser bajsbloggar. jag gillar att hitta guldkorn och jag gillar när det luktar skit också. jaja ni hajjar...men vad jag inte hajjar är vad som händer när man läser en skitblog med någon med helt uppenbart provocerande och korkade åsikter och någon skriver i kommentarsfältet att personen är just dum och DÅ är det alltid nån asläskig typ som svarar att man ska ge fan i att hacka på mongot och om "man nu stör sig så jävla mycket på den och den så ska man ge fan i att klicka in sig på dennes blogg".

och det är nu det blir läskigt...

för det slår mig plötsligt att de bloggar jag gillar mest är de som är fulla med skit och som jag kan störa mig på...sen kommer de som är smarta, de läser jag ibland och så de roliga som man kan gå in på en gång i veckan och läsa som man läser en serietidning och ta allt i ett och samma svep.

men tillbaka till kommentarsfältpsykopaterna...

VILKA ÄR DE?

de är nästan alltid anonyma och med samma identiska överisttarton så att man nästan hör den där jävla högt hållna näsan snörvla till i vädret och ser nåt besserwisserpucko framför sig. fattar ni att de där "gå inte in och läs om du stör dig sä jävla mycket" människorna finns mitt ibland oss...på min arbetsplats på din morgonbuss och hemma hos din tjejkompis på fredag på veckans galejmiddag.

de är skitmånga ju och de menar faktisk allvar med sin läskigt oklädsamma nymoralism...

jag inspireras självklart av Katrin Zytos utsple mot Blondinbella som nog var det mest briljanta jag läst i bloggväg på riktigt länge och utan att störa mig ett smack.

hon skrev svart på vitt att anledningen till att nästan en miljon svenska läser BB´s blogg är väl högst sannolikt att hon är underhållande att störa sig på...sen vad man lägger för mening och betydelse i att störa sig på någon är ju individuellt men det är väldigt sällan riktig avundsjuka bakom men irritation och lite kvalme...

jag har varit en av de som supportat hela grejen med BB´s buissnes för att man liksom "ska" det. tills jag kom på att jag inte ens tänkt efter en enda gång om hur jag egentligen ställer mig till att supporta någon som medger att hon får kramp i käkarna för att hon ler så mycket.

ahhh jag sliter mitt hår...dels för att det plötsligt slår mig att allt man publicerar på webben är fritt fram för folk att störa sig på tillochmed de gånger man lägger ner sin själ i att förmedla något man verkligen menar och det sitter säkert massa sånna rävar där ute och rackar ner på mig också...

AJ

men värre än värst är ju svinstackas miss piggy aka blondinbella...om man ska va realisitskt vänlig så är det liksom kanske en halv miljon människor som "stör sig" på henne...jag tycker det är AJ om det är tio personer som stör sig på mig, även om jag vet att det är oundvikligt.

Nej, avundsjuka, beundran whatever....det där "störa sig på" är ett giftigt jävla fenomen som orsakar mycket sveda och värk oavsett beroende av vilken form det stöps i och varifrån det kommer...

Det är en viss skillnad fine!

Man kan provocera medvetet många gånger för att man är säker på sin sak ändå...men i långa loppet är det faktiskt skittrist att skaffa sig en hel jävla armé av dagligen intresserade och trogna anhängare som tillsist lever knarkar och saknar den känslan av "störa sig på"...

brrrrr jag ryser...det är lite samma känsla som att "tänk om alla kineser skulle få för sig att hoppa upp och ner jämfota på samma gång"...

bara för att sidan typograferar enligt en stilmall och får alla anonnser att se likadana ut behöver det inte betyda att avsändaren är seriös...

Platsbanken är som Tjuvlyssnat.se eller Argalappen.se för mig.

Så jävla full med massa underhållning och skit!.

teX den här >>> SÖKES DU MED STORA FÖRDELAR SOM VILL JOBBA FÖR MUSSEPIGG-LÖN NÄSTAN GRATIS!!!

eller den här >>> POPULÄRT FÖRETAG I MEDIA SFÄREN SÖKER NÅGON SOM GILLAR KLYSCHOR TILL LUDDIGT UPPDRAG

men jag ska inte va den som e den...

schulmanbröderna lyckades så man ska inte kasta sten i glashus...

vem vet jag kanske vill jobba där =D

diskuterade följande scenario med god väninna med lösenordskyddad privat blogg häromdagen.

din framtida arbetsgivare googlar ditt fulla namn och hittar din blogg där du skriver om ångest demoner och hjärnspöken som besöker dig på nätterna. plötsligt står de fina spalterna i ditt cv som ganska bleka mesfisiga kyrilliska bokstäver i jämföreslse med de hårda ord du yttrar i vått och torrt om ditt inre känsloliv full on screen på nätet.

varför är det så innihelvetes tabu att må dåligt och stå för det. ni som bara läser bloggar och aldrig skriver fattar ni vilken självterapi och vad skönt det är att förflytta alla de där mörka lite förbjudna tankarna rakt ner på tangentbordet i datorn och låta de stanna där istället för att vandra omkring uppe i skallen som hungriga hjärnspöken.

att jag går över skanstullsbron hem efter att en polare kanske svikit mig, sagt nåt taskigt och jinsen skär extra mycket in i häcken en dag, min chef e dum på jobbet whatever och tanken slår mig "nu fan gör jag det nu hoppar jag" tror jag varenda jävla medelsvensson kan känna igen sig i. att lisa känner för att hoppa ut genom fönstret en morgon när hon e trött som en alika eller gnabbats med sambon igen gör henne inte till coco nutcase. högst sannolikt, gör hon sin latte och brer sin macka till fruskost som vanligt och skulle aldrig fullfölja sin impuls att kasta sig handlöst ner i bakgårdsbacken. men fråga är låter hon någonsin det där onda svarta äckliga fröet som gror i hjärnan komma ut.

vad skiljer oss åt.

vi dramatiska ångestbloggare och resten av pöbeln. inte ett smack mer än att vi kanske vägrar hyckla inför oss själva eller andra och bara låter det där bajset som många uppfattar som toalettbesök komma ut för att vi mår lite bättre av det.

vi diskuterar vidare min begåvade vackra smarta väninna och jag och kommer båda fram till att det är precis som när man lättar sitt hjärta för en god vän. tänker man hemska tankar är de fruktansvärda att dras med ensam mol alena men låter man de komma ut, på papper, på nätet, till bästa polaren eller hemliga dyra psykologen skitsamma så är de faktiskt inte lika farliga nästa gång de dyker upp. den största skräcken sitter ju i skallen och blir sällan verklig. det är ångesten inför att himlen ska ramla ner som är den värsta, inte själva det fakto att den faktiskt gör det.

det är ju trots allt bara tankar. hjärnspöken demoner kalla det vad ni vill. jag har ingen prestationsångest gentemot min blogg. meningen är inte att fylla den med insiktsfulla genomtänkta inlägg för någon annans skull och vinning. den är min och den skrivs lika snabbt som jag tänker, därav alla jävla stavfel och kluriga meningar emellanåt. jag går aldrig tillbaka, jag censurerar ingenting och jag publicerar omedlebart utan att läsa igenom ett smack. för till vilken nytta? ändra det jag tänkte till något mer passande välstädat?.

skulle inte tro det.

sånt har jag fullt upp med 24 /7 i resten av min vardag. smart va? så slipper jag göra revolt på min arbetsplats och hälla diskmedel i fikakaffet och strö arsenik över mazarinerna eller vad riktiga galningar kanske hittar på för att lätta på trycket som uppstår emellanåt i den mänskliga hjärnan när man inte kan sortera alla sina intryck i sitt liv i korrekta fack som känns bra längre.

jag är 26 år snart, inte 16. jag klankar inte ner på 16 åringar som skriver svarta dikter och poems och blod, svart regn och tårar eller citerar marilyn manson.

alla känner alla e ledsna och alla behöver avreagera sig emellanåt. somliga oftare än andra. herregud alla går på toaletten och pratar om det och andra gör det inte. jag tycker bajsbloggeri är lika intressant i dubbel mening. vi måste ut med skiten varje dag för att må bra. Hanna Fridén fattade det för långe sen och hon har gjort dundersuccé och karriär på sin insiktsfulla roliga blogg och vad jag vet drar hon in bra med cash på sitt rättframma språk.

så vad är alla ni andra rädda för?

va?

om det luktar illa, läs då för i helvete inte och om det svider i ögonen för att någon törs och inte ni för att ni sitter med en jävla zuccini i röven och e så jävla uptight att allt som publiceras ska va perfektion och dofta rosor och glänsa diamant så spelar vi helt enkelt inte i samma liga...

och tur det för hur fan hade em i fotboll sett ut om alla höll på samma lag.

säg aldrig åt mig att växa upp igen. jag är lagom brådmogen som jag är sen cirka 6 års ålder och det räcker kan jag lova.

URK

jag som fortfarande inte kan öppna leverpastejsasken som står i kylen efter att Linnsan berättat att hon hittat en skalbagge i sin senaste...men det här var fan snäppet mer kräkmagat...

whats next... vita larver konserverade i soyamjölk...då dör jag...

Gah jag hinner aldrig göra allt kul själv så jag skickar iväg er istället!

DET HÄR FÅR NI INTE MISSA!!!!!!

   



Zmijewski försökte att exakt återskapa det fingerade fängelsets arkitektur och regler. Venetianska speglar hängde på väggarna, deltagarna kunde observeras genom fem kameror styrda av kameramän och några automatiska mörkerseende kameror. Några psykologer fungerade som expertkonsulter och hade möjlighet att avbryta experimentet om det på något sätt gick över styr. Vid Stanfordexperimentet 1971 utvecklades snabbt ett mönster där ?fångvaktarna? förtryckte och förnedrade ?fångarna?. Zmijewskis experiment fick ett helt annat resultat: deltagarna bestämde sig för att gemensamt göra uppror och lämna fängelset. Filmen gav upphov till livlig debatt i Polen. Den visades bland annat på Venedigbiennalen 2005.

Artur Zmijewski (född 1966) är en radikal och kontroversiell konstnär. Han är utbildad på skulpturavdelningen vid Konsthögskolan i Warszawa, med den legendariske skulptören och performancekonstnären Grzegorz Kowalewski som lärare. Zmijewskis konstnärliga idéer handlar ofta om människans kroppslighet sedd som biologisk funktion. Konstnären är särskilt intresserad av fall där svåra sjukdomar eller en dysfunktionell kropp omöjliggör ett normalt liv eller skadar förståndet. Som han själv säger ? funktionshindret skapar något annorlunda och förföriskt som är mycket mer uttrycksfullt än normaltillståndet.
Zmijewski är representerad av Stiftelsen Galleri Foksal (www.fgf.com.pl)
Han bor och arbetar i Warszawa.

Mer information:
www.culture.pl/en/culture/artykuly/os_zmijewski_artur

(hela texten och bilden rippad från www.newsdesk.se )

Jag har fått så mycket rörande och berörande input på olika håll på sistone. Ord och text som fastnar, kladdar ner, påverkar och berör. Jag har så svårt att släppa det ifrån mig. All denna trasighet som går och förblir lika olappad som alla övergivna punkade cyklar på Köpenhamns gator och torg. Alla dessa smetiga tankar som surnar och ruttnar inne i folk, som så sällan vågar komma ut och som gör att vi känner oss fula blir fula. Brudar kvinnor som glömt bort sitt självvärde, egenvärde, glömt hur balla och unika de är. Glömt att de är. Glömt och gjort om sig själva till:

Utnyttjade, bedragna, nersmutsade...Tjejer.Töser. Snärtor. jag blir så ledsen när starka kvinnor dödar sig själva...

"inte förren nu tio år senare så fattar jag att det krävs två personer för att ha sex. att killen jag kallade för min pojkvän i två års tid faktiskt inte hade sex med mig utan våldtog mig varje dag, för det är väl våldtäckt om man inte vill och skriker nej sluta och fäktar sparkar slås och gråter när han försöker tränga in...eller är det det, var jag inte tillräckligt tydlig, eller är det skillnad om det är ens pojkvän?"

"jag mår fortfarande så dåligt över allt dumt jag gjorde, jag var kanske lite dum och naiv som blev kär i en så pass äldre kille, men ändå jag var välidigt mogen för att vara fjorton faktiskt, och jag skäms fortfarande över att det var mitt fel att det tog slut med honom och hans fru, jag borde vetat bättre än att förföra honom, nu sabbade ju jag hela hans familjeliv och fruns och tänk på barnen..."

"min bästa polare blev våldtagen förra veckan, helt sjukt, killen bara garvar henne rakt upp i ansiktet när hon försöker få svar på tal. Han säger bara att hon var värsta vildkatten och tiggde och bad om mer, själv minns hon ingenting förutom att hon gått och lagt sig ensam full och illamående och sen vaknat med den sura lukten av någons bakissperma i sitt underliv och på låren dagen efter"

"jag fattar inte vad som har hänt, jag älskade ju sex förut, sex var ju det roligaste som fanns, nu har jag samlat ett uppslagsverk med dåliga ursäkter för att slippa och det är ju skitkonstigt för min kille är ju underbar, men jag är rädd för att jag brännt ut mig sexuellt på alla förnedrande egångsligg under tonåren...kan det verkligen komma nu...så här många år senare, kan man få ett sexuellt bakslag?"

"alltså egentligen har iag ingen lust alls längre efter senaste barnet, men man får ju ställa upp, för att hålla ihop relationen liksom och han kräver ju inte så mycket nån gång max två i veckan och det måste man väl orka"

För vem ska man orka och för vem ska man egentligen ljuga? I slutändan och egentligen även i startändan så är det ju oss själva vi försöker fylla med bullshit, för att det är så jävla svårt att se sig själv som ett offer. Vår självrespekt skulle få sig en törn likaså vår självbild...

"alltså ehhh jag är inte den där våldtagna typen, alltså jag är ingen sån där tjej som asså ehh bara går och blir liksom våldtagen, alltså om jag blev våldtagen skulle jag bli helt tokig, sparka in pungkulorna på han, peppra honom med spray i ansiktet och sticka fingrarna i ögonen på han så han blev blind, efter att jag taikwandobrottat ner honom , sprayat han full med pepparspray och olaglig tårgas och gallskrikit så högt att han fick tinitus."

mmm, yeah right...jag önskar att jag också reagerade sådär...tråkigt nog är det sällan fula gubben på gatan som man får praktisera sina självförsvar- du-ska-inte-tro-att-du-kan-våldta -mig -gubbjävel-jujutsu-grepp på. ungefär i nio fall av tio är det skitsöta killen på festen som du spanat på halva kvällen som visar sig vara satans brorsa så fort han fått i sig ett par järn för mycket och du befinner dig på alldeles för långt avstånd från trygga hemmafesten hos josefin och plötsligt ligger fastlås i ett polisgrepp med ena armen obehgligt smärtsamt böjd bakom ryggen i en obäddad och sunkig säng i Farsta. Eller bästa kompisens killpolare, din brorsas kompis. Nån jävel du känner Och när du ligger där och undrar vad i helvete som hände har du två val, gilla läget, eller låtsas gilla läget. Skrika slåss och gråta är otänkbart. För i samma sekund som du sätter igång och skriker slåss och gråter så har du faktiskt accepterat att du blir utsatt för ett övergrepp, då är det hundra gånger lättare att jävligt illa fejka ett medgillande och hoppas att mardrömmen tar slut lite fortare. Alla vet ju vad sex är och hur lång tid det tar ungefär...vägen ut ur situationen behöver inte va så lång. En kvarts stånkande och så dra snabbt som fan efteråt när han rullat över och däckat. eller protestera gråta och skrika till sex på morgonen och sen hoppas att han törs låta dig gå, göra anmälan, upp i rätten, svara på förnedrande frågor om färg och kvalite´t på trosorna och ha ont i magen varje gång brevbäraren kommer med posten i ett år...

jag utgår inte från någon speciell, jag utgår från alla. jag önskar att jag hittade på nu och var lite fiktiv och bredde på lite och ljög. så är tyvärr inte fallet. jag önskar att det gjorde skillnad när jag idag nästan desperat vill ställa mig upp och skrika "men anmäl fanskapet för fan, han förtjänar det!" samtidigt som jag vet att det är till ingen nytta...

alla är så trötta, ingen orkar riktigt, inte våldsoffret, inte kompisen, föräldrarna är ute ur bilden. det är lättare att blunda och köra på. duscha varmt och länge, gråta ut och badda såren med billig gin.

jag blir så less på att vi säljer ut vårt jävla självvärde så billigt och att vi är så kackigt sugigt dåliga på att stötta varandra. det ligger nån sorts grötig dimma över oss som andas..." det är ändå ingen idé" varför ger vi upp så lätt...finns det verkligen mer att förlora än sitt eget jälva självvärde?

vi själva är det dyraste vi har, har vi råd att slösa bort oss sådär...bara sådär...vad vinner, vad tar över, jobbet på servicehemmet eller i kassan på ICA? var försvinner tiden som skulle handlat om oss till något som är mer viktigt? och i såf all vill jag ha ett jävligt bra svar på vad det där viktiga är?

Vad säger ni själva? Är det bara jag som råkar ha en bekantskapskrets på hundra vänner som blivit utsatta för diverse övergrepp? Hundra personer som inte orkat, vågat eller vetat hur de ska agera, anmäla, säga ifrån. Hundra människor som accepterat sin situation som offer och lever med att det är okej.

Är det okej?

Hur fan kan det vara okej?

Vad fan ska man göra? Hur får man folk att vakna?

Alla bara sover äter, kräks och jobbar upp sina jävla liv!

har jag för att jag myglar fular och halar mig...

men är man född till att lägga näsan i blöt så är man!

inatt har jag lekt på spaning med Wallander eller vänta nej jag vill hellre va Gunald Larsson såklart även om det är lite hmmm hur ska man uttrycka det, sexuellt distraherande att tänka Gunwald när man är i full gång med att sätta dit tonåriga små Rumäner som bombar ens dator med trojaner och försöker blåsa en på pengar via nätet samtidigt.

jag tror jag har fått han iallfall

den jäveln e min nu. George du kommer ångra att du föddes när jag e klar med dig ditt lilla illaluktande transylvanska draculakräk! nu kommer polskan med köksmoppen och svavelsyra i skurhinken i högsta hugg...you better watch out when i take on my rubbergloves...

moaoaoahahahaha!

vilt vrålande avgrundskratt

Alltså inte massa skräp och modebloggar!

Jag vill ha kultur!!!!

Kultur och konst och arty farty shit! Bloggar med många läsare, bloggar som når ut, bloggar med omsättning!

Förslag mottages allra vänligast!!!!

Carolina Gynning i all ära...me like her, actually me like her a lot...men jag reagerade ändå med bister min och gnisslande tänder när jag läste hennes krönika i Punk.se häromdagen.

Det var mest bla bla och ärlig nervositet inför nya talkshowen /programmet som faktiskt fått riktigt bra kritik av både media och allmänheten. Men skitsamma i det, det var inte det jag ville skriva om...

Jag skummade hennes text och som vanligt så reagerar min lilla överhettade hjärna direkt när den läser något i stil med

"...och ja bla bla innan intervjun med den och den, stressad som fan, tryckte ner mig i mina tightaste jins för att träffa den och den på grandios buissneslunch och aj aj men vad gör man inte för att få ha storlek 24 i midjan..."

QUÈ?
WHY
VARFÖR?
POTSCEMO?

Inte fan är det väl inte bara jag som reagerar och stannar upp här...

Varför måste carolina Gynning skriva så? Självbekräftelse? Osäkerhet? Som ett "jag har minsann 24 i midjan iallfall så om mitt program går åt helvete så ska ni inte tro att det är för att jag är en fet latmask iallfall eller...?

Hursomhelst så gör en sån liten grej att tusentals och åter tusentals tjejer stanna upp och tänker te...

"24, har hon verkligen 24...shit, hon e ju lång också...säkert en och åttio...men jag då vad har jag säkert 28 och då e jag säkert ett par cem kortare dessutom...fuck i am fat!!!!..."

eller

"24, no way att hon har 24, varför ska hon skriva att hon har 24 för, det är ju omöjligt, ingen sådär lång kan ha 24 bara sådär..eller vänta har hon verkligen 24"

någon kanske tom tänker

"fy fan va vidrigt äckligt smal hon måste va om hon bara har 24 i jins bläh"

skitsamma vad ni tänker...men det sätter ju grieller i huvet på många iallfall. när jag var 15 bast var alla som hade över 25 i jins tjockisar och skitäckliga fetton...jag levde på en halv banan och en youghurtglass från seven eleven om dagen kompletterat med 20 koppar svart kaffe och tonvis av cigg så mina 24 jins hängde som slappa stomipåsar i röven på mig så jag var safe.

men jag kommer ihåg att just den där tanken föddes i just en skvallerblaska, för att nån tuff kändis kläckte ur sig vad hon hade för storlek eller neeeh det var nog vikt som räknades på 90 talet... hon sa vad hon vägde och jag vägde bara fem kilo mindre så då måste jag ju va skitfet...även fast hon var skitsmal...

ser ni logiken?

nej inte jag heller, men för min då ganska söndersvälta femtonåriga hjärna var det hur logiskt som helst...

så jag fattar inte. Gynning? Why? vad är poängen med att det är så ballt att kunna klämma ner sin stjärt i ett par size zero jins? Det är ju inte därför vi gillar dig! men någonstans så måste till och med tuffa Carolina Gynning som har trettontusen tuiffare attribut än sin minimala röv att komma med, hävda att om alla andra kort spelas bort och om trojas murar faller då jävlar ska vi bara veta att hon är safe hon med ändå, för hon har 24 i jins. Hon har det största trumfkortet på hand. Så om bubblan spricker och allt går åt helvete så är hon smal iallfall

HUR IN I HELVETE KAN DET RÄKNAS SÅ JÄVLA MYCKET? VAD ÄR DET I SMALHET SOM VI VÄRDESÄTTER SÅ HÖGT? VEM IN I SATANS GATA HAR HITTAT PÅ DET HÄR???

jag sliter mitt hår slår huvudet i väggen och ger mig själv blåmärken i själen.

Why Gynning WHY???



jag försöker se genom linsen om det är någon skillnad...men nej..jag har storlek 48 i jins MINST och väger 180 kilo och idag har jag ätit motsvarande 17 hamburgare säkert om man slår ut det...

kan ni se det? kan ni se det jag ser?

bara för att jag blev så upprörd!

jag står hetsigt och hysteriskt hårt fast vid att lightprodukter aspartam och asulfam k är något av det vidrigaste som finns på vår marknad idag.

jag har själv missbrukat det i bantningssyfte, kalorireduceringssyfte whatever syfte och mest för att jag ännu en gång var dum i huvet som tonåring och läste Vecko Revyn och andra skvallerblaskor där de så vackert talade om för mig att jag skulle dricka Lightcola och äta Lightyoughurt för att bli smal och lycklig. I modebloggar a la Elin Kling får vi dagligen läsa om hur den och den springer ner på NK och dricker ne liten Pepsi Max eller bla bla...

"ooops jag skippade lunchen tihi tihi men för att orka med mitt faboulösa jobb hela natten så hinkar jag lightcola... fnitter pitter"

bullshit!!!!!

Där är vi inne på det där med obalans igen. Vi är djur från början. Männsikodjur. Om en katt blir sugen på mat så tuggar den inte tuggummi istället för att det står i Kitkatbladet att den blir snyggare då. ungeför så är vi människor skpata från början också. men som vi lever idag så pumpas vi fulla med skit från morgon till kväll att vi ska äta dittan och dattan men inte för mycket av klittan och helst ingenting av blattan men när det är reklampaus på tevefyra ska vi helst äta cartedor glass var tjugonde minut under tre timmar. inte konstigt att vi blir brainwashed!

men om light var dert ja...tänk bara på ni som hetsbantar på lightcola...hur dricker ni en lightcola? de flesta köper två liter och häller rakt ner i strupen för att dämpa hungern i magen med artificiellt skit och tror att de mår bättre av det. det som händer med kroppen då är att den blir jävligt chockskadad orörlig och trött av att plötsligt tankas full med två liter av något som smakar sött men inte innehåller energi.. den kan använda skiten till noll så man blir oftast paralyserad och sittandes eller liggandes på soffan. dricker man en vanlig cola däremot...inte fan lyckas man hälla i sig två liter på en kvart? man dricker några klunkar blir lite sockerhög och orkar röra på sig lite grand iallfall. samma sak med lightmat. folk som bantar på lightmat tror plötsligt att det är okej att trycka i sig en liter youghurt bara för att det står light på den. till vilken jävla nytta? vad ska ni med två liter youghurt till i magen? må illa? bli övermätta? ännu en gång ligga i amöbakoma på soffan? light är inget bränsle det är en powerkiller som gör er trötta slöa och dessutom supersugna på nåt riktigt socker snart ändå iochmed att kroppen blir våldtagen med konstig låtsasenergi men inte får något bränsle samtidigt som den fylls på med massa volym låtsasmat och drabbas såklart av blodsockrfall. så då kompanerar den genom att crava massa skit som ni inte ens var sugna på i början...allt ni ville ha var en jävla cola men genom att missunna er det ni vill ha från början har ni pajjat hela systemet.

jag känner folk som är pinnsmala och lever på chips och läsk. riktiga chips och riktig läsk dock. för det innehåller massa energi och enrgi blir man pigg och rörlig av. ät enbart tvåhundra gram chis om dagen och drick en 33 cl cola till och du lever praktiskt taget på gränsen till en svältdiet

drick en liter lightyoughurt med en hög lightflingor ovanpå till frukost och du har i princip lyckats trycka i dig motsvarande två flottiga hamburgare i energimängd...

det är upp till var och en att göra som de vill

men anledningen till att det finns lightprodukter från början är inte för att vi konsumneter ska få det lättare för oss att äta nyttigt. nej de enda som tjänar på lightprodukter är tillverkarna och de som säljer skiten vidare. pissenkelt att framställa tiotusen gånger så koncentrerat som riktigt socker, billigt så in i helvete och ännu finns inga riktiga erkända forskningsrapporter gjorda på att det verkligen e skadligt.

som att sälja knark helt lagligt alltså.

jag blir galen om jag får i mig aspartam eller asulfam k. min mage svullnar upp till size xxl, jag svettas darrar och får ångest, sen blir jag skitsugen på crap och no matter hur mycket jag än äter så kan jag inte fylla det där uppblåsta äckliga lighthålet i magen...ITS POISON I PROMISE YOU!

och nej jag kan inte hänvisa till forskningsresultat hit eller dit bara mina egna uppleveleser av skiten och alla andra jag fått att sluta...jag har en hel armé med antilightare bakom mig och alla har upplevt samma sak. det var skönt att sluta och de mår tusen gånger bättre nu.

så jag avlsutar med att ännu en gång säga

"dont drink diet coke, its for fat people..."under sex månader i restaurangbranschen så har inte en endaste smalis köpt en lighcola av mig...däremot var 100 procent av lightclientelet tjockisar!

summan av kardemumman är alltså

JA DU BLIR FET AV LIGHTLÄSK!

det är lättare att skrämmas med att säga så än att hota med hjärncanser och tuppjuck för det lyssnar ändå ingen på nuförtiden...men jag tror på det stenhårt. först blir du fet, sen blir du dum i huvudet sen får du hjärncanser och sen dör du...

så nej jag vill inte att mina kompisar ska dö så jag antilighthetskampanjar er allihop nu!

det e så jävla enklet ge bara fan i att äta dricka skiten!

(obs om ni gillar inlägget länka hit och pinga nyligen så syns ni uppe i headern)