Wasabilicious

jag vet inte om jag gör rätt. jag kanske bara ångesthanterar och dövar allt skit med nyttigare skit. bra skit, men om det håller mig på benen och för mig framåt så får det vara så just nu.

allt annat är sekundärt.

imorse kom jag nästan inte ut genom porten för all snö, fick vända och hoppa i moonbootsen och har känt mig som gubben på månen hela dagen på stan. knirrknarr ute och klaffs klaffs inne.

boxades bort lite ångest på lunchen, mördade magen sen med lite core, tog en paus och kollade julskyltningen på NK med Gittan och jagade runt i gallerian efter en vettig take away lattemugg. alltså en termos typ. förslag någon. kravet är att den ska va i en endaste del, inga lock eller jobbig handtag och helst ska det inte stå vildmarksliv på den.

åkte hem och åt mammas hemlagade lasange, däckade som en strandad bäver på nordpoolen en timma och släpade mig sen iväg för en sista sväng på Balance med ett snabbt timmeslångtpass Pilates Props som var njaaaa, sådär. Lite för mycket svärmorsgympastämning på tempot idag.

Imorgon ska jag förhoppningsvis kickboxa skiten ur kroppen på kvällen och jag är redan rädd.

men först hoppas jag på en apskön lång fin vinterdag med mer knirrknarr lite morgonyoga och kanske napp i nån av de miljoner krokar jag kastat ut i jobbsök och bostadsdjungeln.

bläh blah

om jag skulle fota något nu skulle det va mitt kylskåpsfack som håller på att sprängas av plommon, mango, sharon, klementiner och granatäpplen.

jag tuggar i mig så mycket frukt på en dag att om man hängde mig upp och ner en vecka skulle jag börja lukta äppelcider eller körsbärsvin. lås in mig i ett skåp och ni får en lagrad fin flaska årgångsvin innan jul...

skål skål utan alkohol

shit vi sitter i samma båt jag och det där kattskrället....

To members of the group "Rädda Stellan"

Stellan är i akut behov av ett permanent hem. Just nu bor han i andra hand och skulle verkligen behöva komma till någon som kan ta hand om honom fullt ut.
Tyvärr finns det ingen möjlighet för hans matte att ha honom just nu, då hon själv bor i andrahands lägenhet och sällan är hemma.

edit

fin bild på ledsen katt...

vad säger ni?

Rädda Roadkill och hon tar Stellan med sig...

Tack fina Jannicka för rosen förresten...

När jag var liten ville jag byta namn till Jannicka för jag tyckte det var det vackraste namnet på jorden...men jag vågade inte. 

Du var en liten änglavarelse du! Tack tack tack och ta hand om dig!

tårar och kyla. frossa och köld.

upp som en sol och ner som en djupfryst tjockpankaka....

har gjort om och gjort allt rätt idag men det var fan på nåder.

Två pass på Balance, det ena gav kroppslig frid, det andra själslig, sen jobba på det och missa sista bussen hem. 

Det gör ont att gå då i nylonstrumpor och platåtofflor över Gullmarsbron i hällregn halv tre på natten. Ont när fötterna är plaskvåta och träningsväskan skär tung ner i trötta axeln som gjort sitt goda för dagen för länge sen. Men alla de gånger jag traskat över den där jävla bron, med eller utan skor. I sol i regn, vinter som vår som idag i sista sucken av höstrusk så tänker jag att jag är bara en jävla maskin. En liten liten maskin av diverse beståndsdelar och jag är långt ifrån trasig så visst fan kan den lilla kroppmaskinen traska på även om det regnar på den. Jag ligger liksom inte i en gummibåt ute i havet och väntar på att någon ska rädda mig efter att jag fallit över bord eller förlist med ett olycksskepp på Östersjön iallafall. Jag är faktiskt hemma snart och kan byta strumpor och sova med raggsockor under två duntäcken om jag vill. Bara maskinen vill gå klart över bron så ordnar sig allt det där.

Men jag satt ändå och skakade av köld och fick hålla mig i bordsskivan på seven eleven för att inte falla ihop som ett trött paket utan vita snören. Varför är det alltid jobbigast på slutet? Nu e jag ju faktiskt hemma och sitter i värmen och har fortfarnade blöta strumpor och det känns som att bestiga mount everest att byta om och krypa ner i sängen. Känner för att sova på köksgolvet så trött är jag.

Lilla lilla roadkillkatt.

Så trött så trött och tänker på mamma.

Då är det inte mycket kvar i bränsletanken vill jag lova.

Men bra dag, bra kväll och bra natt tänker jag ha nu.

Drömma om kaniner och mjuka regnbågskuddar i fluff och dun.

"jag går i däck, men jag går upp igen..."

Förutom sist jag var där och inte ens petade i en helt vidrigt smaklös kycklingsoppa. Visste bättre denna gång och tog Ceasarsalladen med knaperstekt bacon, hyvlad parmesan i tjocka flagor, ett berg av pinjenötter, dressingdränkt och kladdig romansallad och pestomarinerade kycklingfiléer.

Jag skrapade tallriken kan jag säga så gott som på de ganska trista kycklingfiléerna.

Vem fan vill äta torr kyckling när det finns bacon liksom? Va? Näh....

Pilatesen på Balance var fantastisk som alltid och det ska fan mycket till för att jag ska känna mig utmanad i min kropp när det kommer till kontroll av bål, mage och rygg. Men den här tjejen vet vad hon gör. Jag trodde jag skulle brinna så ont gjorde det fast på ett skönt sätt. 

Har gjort lite trista bankärenden på eftermiddagen, hängt med mamsen och kom precis innan för dörren. Hinner väl torka handduken i en kvart sen ska jag iväg och commit suicede på ett kampsportpass med Kickboxing ikväll klocka sex.

Jag är rädd på riktigt!

Riktigt rädd!

Gulp.

om det här är det sista jag skriver innan jag dör så vill jag bara framhäva att Katrin Zytomierska är fantastisk och att valnötter är gott!

Så komplex orkar jag vara idag!

Kram!

kan man ändra på det?

hur gör man det roligt!?

jag känner mig alltid lika trotsig inför påtvingade teman som när man var liten och mamma tyckte att jag skulle ha kjol och klänning på skolavslutningarna.

EN gång lyckades hon! EN ENDA och då grät jag oavbrutet från hallen till skolan, i klassrummet, när vi stod i skogsdungen och sjöng avslutningssånger, när vi fick krama fröken, hela vägen hem ända tills jag fick ta av mig helveteklänningåbäket igen.

så

tror jag är trumatiserad sen dess. jag hatar uniformer, jag hatar påtvingade utseenden och jag vill kunna klä mig se ut och ha på mig precis det som känns rätt just den dagen just här just nu.

tjurar

säkert bara för att jag vet hur avundsjuk jag blir på alla som är så fina och jag vill också men vet inte hur man gör.

barnrumpe mig

skitunge

buhuuuuuu jag kommer va fulast av alla...

förslag till hur man ska tänka här? jag står handfallen... nu ska jag på bakishäng i Björkhagen fast jag inte är bakis. jag har precis gjort hemmapilates och duschat och insett att min garderob inte bjuder till utsvävningar. så jag får dricka upp kaffet och dra till Björkis och hoppas på att Klara kanske kan komma till undsätting!

jag ska bara slita ut mina extensions och slänga i en blekning tänkte jag halvvägs genom " Du är vad du äter med Farbror Flipper"

nu e klockan kvart i två och jag har nästan torkat klart håret för fjärde gången idag, kväll natt morgon....

nästa gång går jag fan till frissan och pejjar tretusen spänn för räknat i timlön så har jag snart gått minus på den här historian om man ska inkludera fyra förpackningar blekmedel, silverschampo, löshår, gummiband och klagomål från störningsjouren när jag blåser håret, badar badkar och lever rövare mitt i natten.

Nu e jag fläckvis lila, fläckvis morrot, fläckvis silver och flcäkvis skallig!

Hurra!

Har äntligen fått upp värmen efter att ha suttit och huttrar med blöt skalle i sex timmar! Varm och russinskrynklig efter ångkokande mitt på morgonen bad!

jaja

imorgon jobba med huvtröja mössa och hockeyhjälm, sen i med nytt skit i barret och sen kanske jag visar mig ute igen på lördag.

nu ska jag och min rotfruktssallad till frilla gå och försöka sova och hoppas på att det inte ligger en potatisskalare i sängen så jag vaknar redo att göra nyinspelning av Ronja Rövardotter som yngste rollinnehavare fast på äldsta post.

tog man bort håret som sitter kvar på mig nu tror jag faktiskt att jag och SkallePer är rätt lika!

kram gonatt!

tänk 16 kvadatmeter rum i studentkorridor i tredje hand i smyg bakom Carlsbergfabriken i Köpenhamns horkvarter

tänk lika många kvadrat fast i tum stor teve

tänk två identiska lookalike små roadkills

tänk stulna cyklar, containermat, sjukt mycket alkohol och för pantpengar köpta cigaretter

lägg på en diet på rågbröd och vatten om man bortser från tomatjuicen som alltid var slut eftersom den gick åt till Bloody Marys (varje dag var en dag för en redig återställare tro mig)

jag roade mig med att baka kakor som var gjorda på råg, olja jäst och vatten peta ner några russin i och låtsas att det var kaka. stella bytte frisyr lika ofta som det blev natt och dag. så kul hade vi där på våra 16 kvadrat på kvällarna när vi kom hem döda efter långa cykelturer i regn och obarmhärtigt hård akrobatikträning.

men ändå!

Jag skrattade hjärtligt när jag såg den här bilden. För där är Stella. kanske inte på sitt livs bästa dag men hon är där och hon var där...aplänge...även om jag var ett obarmhärtigt jävla skitsvin så var hon där alltid.

Den tjejen förtjänar alla mylittleponnyhästar som finns på regnbågen!

love love love!

rivstartade dagen med att galoppera iväg till Balance där jag samlade ihop mig själv till ett stycke med hjälp av en röd gummiboll, en lång blå pilateskorv, en wetexmatta och en fleecefilt.

nu e jag och jag och alla över och underjag ett. vi e kompisar och överrens.

Bra det här!

Har fetmycket kirsnojja dock över resten av dygnet. Klarar jag det här klarar jag allt. Nu ska jag jag och alla andra jag i ett enda stycke gå ut och möta världen, dåtiden, framtiden nutiden på en och samma gång. Många kort att hålla reda på i handen men jag e laddad. Vi är laddade och det ska gå. DET GÅR! JAG VI ALLA VET ATT DET GÅR!

så nu

hoppa upp 18 centimeter ovan jord i killerbootsen. med rätt pjuck kan man gå hur långt som helst och i de här dojjorna flyter jag även om jag ramlar över bord!

TJONG

DE LYCKLIGA KOMISARNA PÅ DEBBAN HERE I COME!

låter ju välbalanserat och nyttigt.

men i komprimerad torkad form med namnet Pedigre hundmat!?

fem om dan gör kroppen glad eller? 49 spänn för två kilo och man skulle kunna köpa en bostadsrätt för pengarna man i vanliga fall lägger på mat...eller?

roadkillkatten tar nya former...skäll skäll...

jag vet inte vad grejen är med mig och hundmat...vi har en störd relation helt enkelt. en mycket störd relation.

det pågår pajjkastning, sandlådehets och bloggkrig till höger och vänster och det har liksom spridit sig till en farosot som hittat hela vägen in till mitt krypin wasabilicious.

äckligt.

blev faktiskt ganska förvånad när jag hittade en kommentar i mitt kommentarsfält skriven av mig själv fast i ett helt annat sammanhang. där jag förvisso själv pajj och smutskastar de där två chipsmongona på 1000apor som skriver ett riktigt smutsigt vidrigt och förnedrande inlägg om en av mina absoluta favoritbloggerskor Annika Marklund. de gör sexuella anspelningar på hennes bylinebild i Metro och vräker ur sig så perversa kommentarer att man blir riktigt illa till mods. Framförallt Annika blir illa till mods och då blir jag också det. så jag drämde till och skrev argt och kastade mig in i kriget och nu sitter jag här själv. smutskastad med mina egna ord. jaja. har man gett sig in i leken får man leken tåla men det blir så löjligt när ens motståndare använder lika starka argument som femåringar som säger "SPEGEL SPEGEL SPELGEL KAN DU VARA SJÄLV" istället för att komma med något eget vettigt. 

så nån patetisk jävel har klippt och klistrat in min kommentar och vinklat den mot MIG!

jag blev faktiskt riktigt paff. 

men här är det ju rätt så lugnt fortfarande. som at finanskrisens raserade murar inte riktigt spridit sina termiter hela vägen till min borg ännu. men jesus jävlar man blir ju mörkrädd av att bloggläsa på morgnarna.

idolaspiranterna rasar mot katten Katrin fd Scuhulman.

Annika blir sexistiskt påhoppad av Ramin & Farzad Nouri

Blondinbella är i blåsväder

Kissie är förbannad som vanligt och 

Hanna Fridén tycker att Tommie X är en bölande tönt (håller iofs med på sistnämnda punkt)

och Alex schulman är i blåsväder på Dagens Media (under regnbågen intet nytt)

men var kommer hela den här jävla hetsen ifrån. har vi tråkigt. blir vi inte tillräckligt trötta av att dansa disko på stan eller springa i affärer.

varför är vi så stridslytna. är det på allvar lågkonjunkturens bistra skugga som sprider sig över oss så att vi inte kan annat än kasta skit på varandra, dränka våra sorger i sprit och uggla tills helvetet är över.

jag fattar ingenting!

var kommer alla ilska ifrån?

det var fullmåne precis kan det va det kanske?

ja ja, fråga mig personligen istället jag berättar gärna. Ni kommer asgarva, garva och kissa i byxorna.

Apropå byxor...kan man få en bättre start på kvällen än att upptäcka att man går med rumpan bar när man ska serva ett sällskap på 200 pers i de närmsta sex timmarna? 

jag säger NJA!

ja ja, jag bryr mig inte så jävla noga, ännu en pinne i plockepinnhögen i mitt wacko cacko roadkill liv. Det blir en bra mindboggler också. Hej fina middagsgästen om du visste att mitt as var alldeles fritt och levande just out there to reach and grab for, under min tack och lov ganska långa tröja så hade du nog sett mig i ögonen på ett annat sätt. Som att föreställa sig alla i en trång och crowded lokal är sprit språngande nakna utan att de vet om det fast tvärtom. Det är rätt intressant faktiskt.

Ja ja. Så jag jobbade utan brallor idag typ. Kul, men jag sa ju det. Att jag skule slita häcken av mig och det gjorde jag, fast jag kom inte längre än till byxtyget. 

Well Siepen var det ja. Peter aka den deffade cowboyhatten var konfrencier och DJ och jag tog faktiskt en bit av honom med mig hem. Inte fysiskt men i hjärtat. Han var bra. Men såklart var det ingen som fattade det. Det hade inte jag heller gjort efter en flaska vin och en omgång caloric Punch. Eller jo det hade jag visst det. men jag ska utveckla det där jag fick med mig hem en annan dag. Inte nu. 

Nu ska jag dricka en redig sexa Bourbon, no ice, no souremix no nothing...sömnmedicin bara. Det har aldrig hänt förut men just ikväll så behöver jag det. Jag mitt överjag, mitt ego, mitt underjag mitt medvetna och omedvetna säger exakt samma sak.

Drick ronnie drick annars kommer du försöka hoppa från balkongen ( knappt styrfart, men ändå, det är väl ungefär så påhittigt akut destrkutiv jag kan komma på att vara). Värre blir det inte och det är för långt till bron och där sitter jag bara mest för att kolla på utsikten och det är inte samma sak. Jag behöver ett akut snabbt slag i huvudet that´s all.

Kanske borde skaffa mig en Domina eller nåt istället och komma hem och be någon slå skiten ur mig istället, eller bara en katt att bråka med så att man fick lite rivsår som sved lite som man kunde pilla på sen...vad vet jag...plötsligt får liksom hela den här S&Mgrejen väldigt klockren betydelse och jag förundras inte ett skit över att folk lever sina relationsliv i en värld som går ut på att banka vettet ur varandra. Det är säkert ap-sunt! Så slipper man dunka skallen i väggen själv liksom.

Shit märker ni vilken nivå jag är på.

Men seriöst. Jag sitter här och försöker hålla mig för skratt. För värrä än så här kan det inte bli och det är inte ens farligt, hajjar ni? Himlen borde ramlat ner för länge sen men den är kvar! It´s the day after tomorrow, 28 dagar senare, excorsisten bor under min säng, jag hyr ett rum på hotellet i the shining och knullar med american psycho varje natt.

För tre år sen ville jag börja grina om nån väste eller skrek åt mig på tunnelbanan eller om nån kickersjävel försökte göra sig lustig över min uppenbarelse eller om nåt fyllepucko vrålade nåt efter mig. Nu är jag så likgiltig inför andra människors skit att det nästan gör mig på bra humör, för fuck man de vet inte vad de har att göra med. Det som händer i min skalle är en miljon gånger läskigare än allt en randome dude på stan kan hitta på att försöka skrämma mig med. 

ja ja

huvudsaken är iallafall att jag är jag, jag är här och nej jag har inte ens tagit den där jävla virren än...snart så, eller så skiter jag i det.

varenda andetag jag tar från och med för en sekund sedan är 100 procent, varken mer eller mindra. Bara fullkomligt fulländat. Det räcker inte det blir inte över. Det är bara 100 procent fucking pure and correct.

Är ni med?

Nu blir det här en skitbra dag okej?

Solen skiner, jag har hittat min gamla minipresso, aloeverajuicen är lagom kall, fortfarande två sudoko att se fram emot, sen kör vi!

istället för att tänka idag så har jag gått amok på sladdar, dammråttor och bokhyllor

putsat fejjat rensat gjort mycket rent. städat undan åtminstone tre trassliga förlängningssladdhelveten. det är nåt med mig och sladdar som inte går ihop. de dammar, jag dammar av dem, de trasslar, jag trasslar upp dem. sen orkar jag inte mer och då vill jag bara slänga gömma och förvisa dem till källarmörkret och isolation i all evighet. saker som dammar och trasslar förtjänar inte min energi än mindre se dagens jävla ljus. sladdarna manifesterar mina demoner tror jag och idag fick jag gömma dem i en låda för att de var så jobbiga. funkade sådär kan jag ju säga...

nu ska jag läsa redigeringsbibeln tre gånger och programmera mig själv till att aldrig någonsin igen klippa klistra fel...

ALDRIG!

men helst av allt skulle jag vilja kidnappa mig själv just nu, bara komma ut genom dörren. men jag får vänta snällt på natten. det blir lättare då. mycket lättare. tills dess åker jag berg och dalbana med mig själv.

jävla tivolihelg det här blev.

isch

kastar ut en flaskpost och väntar på bättre tider, en bättre dag med bättre start en annan dag.

ynk

jag smakade på en vidbränd kant bacon idag...

urk

det var precis lika vidrigt som jag trodde, men jag minns det som något helt annat

undrar om det är samma grej för rökare som slutat röka och sen tar ett bloss på en cigg

att det man en gång älskat och sen genom terapi eller liknande lärt sig att hata faktiskt inte är så där gott som man går och inbillar sig när man förbjuder och säger nej...

i köket står kocken och steker pankakor, förbereder mozarellasallad och rullar pitabröd med rökt laxfyllning... jag har tyckt om att äta...varför ska det vara så jävla ångestladdat...jag blir helt livrädd när jag ser kylskåpen fyllas med massa saker som jag en gång uppskattat att äta och som förmodligen gjort mig frisk stark och glad... nu vill jag bara fly bort från allt, glömma att jag finns och låsa in mig med en flaska amaretto och en påse lime

sån jävla dubbelmoral

men det är så mkt lättare att stoppa saker i munnen som gör en lycklig och inte vise versa...

nej ni vill inte bli som jag, ingen av er!

ni fattar inte vad det handlar om, en anorektiker är ju inte smal, en anorektiker är ett stort fettigt monster fram tills den dag hon stupar, lägger sig six feet under och dör!

vad är det då för vits med att inte unna sig att leva under tiden...vi fightas med samma ångest och med vi menar jag ni tjockisarna därute och jag spinkisen...jag tycker jag är lika fet som ni, fast iochmed att ni faktiskt äter så orkar ni göra saker till skillnad från mig...jag orkar ingenting.

jo ibland, en gång i veckan typ när jag förmår mig att käkaordentligt...då orkar jag men sen måste jag tvångssvälta mig igen för att jag får sån jävla ångest över allt jag ätit...

fan jag borde inte publicera det här...jag är så trött på min sjukdom, den är inte en del av mig längre, jag vill va någon annan nu, någon tuffare starkare, en som faktiskt orkar och förtjänar att leva.

bort bort bort

men en sak är iallfall säker, jag kommer aldrig mer smaka på bacon...det var vidrigt vidrigt vidrigt...

ganska sleten katt idag efter en veckas eskapader. jag har i och för sig  hållit mig rätt långt borta från mina vanliga strövarstråk...abstinens.

inga nya fynd på stadsmissionen denna vecka

däremot känner jag mig lite borttappad just nu. borde sätta upp en lapp och hoppas på att jag kanske kommer tillrätta så smångingom...

Efterlysning

ser ni det här djuret på vift på Skånegatan om natten, ring kattjouren och se till att hon hittar hem...