stress

jag vet varför jag bryter samman i snitt varannan dag nu.

jag är för tungt belastad som packåsna just nu. jag är för svag för att axla den ofantliga mängd stress det innebär att vara både jobb och liv och bostadssökande på samma gång.

jag går sönder inifrån och ut och hade det inte varit för det där jävla gymkortet hade jag inte orkat mer nu.

visst fine, jag dör inte av att flytta hem till mamma igen tills allt ordnat upp sig men det är bara så jävla jobbigt att jämt jämt jämt och ständigt behöva ta två steg fram och ett steg tillbaka.

ineffektiv framgång liksom. men jag gnäller inte enbart, för allt jävla skit och helvete har ju gjort mig just till den jag är idag och jag är tuffare och hårdare och vassare i kanterna än de flesta som lallar fram i trygga förhållanden med vadderade väggar. och bevare mig väl för att bli en mesig jävla lallare.

jag har många vänner som tagit sig igenom värre härvor än jag och gått segrande ur sina duster. hejja hejja fantastiska människor. shit vilka inspirationskällor. och de målar och tapetserar jag min inombords wall of fame som jag plockar fram när jag behöver en kick i rätt riktning.

men just nu börjar jag bli otroligt stressad.

mentalt är jag redan på väg åt enbart ett håll och jag har bestämt mig för hur jag vill ha det. men jag står tämligen maktlös inför vissa faktorer som jag känner att jag liksom inte kan göra något åt. nej jag kan inte trolla fram en jävla lägenhet som jag har råd med från ingenstans och jag kan inte bo inneboende hos någon randome dåre, mitt psyke pallar inte en osäker vända till med oklart slut och att flytta hem till ett rum där hela min sjukdomsperiod bor ingrodd i väggarna är liksom inte heller så jävla kul, men det sitter å andra sidan mest i mitt huvud och det kan jag vända på om jag måste.

men ändock!

STRESS!

stress som fan för att jag liksom kletfingrar på mållinjen! allt jag vill ha är liksom en extra armslängd bort från mig. jag har fattat att jag kan få det men konkurrensen är hård. nu när jag inte enbart har mig själv att slåss emot är saken liksom inte lika enkel att lösa bara för att viljan är med.

antar att det är just det det innebär att leva på riktigt och klara av det.

bla bla bla

nu måste jag röka jävla skit också!

Kommentarer
Postat av: Anonym

stress är skit, man får sömnproblem vilket leder till ännu mer stress och sen börjar det rycka i ögonlocken och slutligen sitter man och googlar på hjärntumörer och tror att man har tre veckor kvar att leva. jag döpte mitt blinkande till Bertil. det tyckte jag var kul. bertil försvann till slut men det höll i sig i två veckor. jag höll på att bli galen.



Postat av: ronnie

jag är gärna stressad så länge jag har tak och över huvudet och något reellt att vara stressad över så att jag inte börjar hitta på massa hyss igen och trixa med sånt som jag för länge sen lärt mig att man inte bör trixa med!



skönt att bertil drog iallafall! =)

2008-11-24 @ 09:27:06
URL: http://wasabilicious.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback