öppet svar...
just nu kan jag inte säga mycket mer än att jag har tagit till mig alla era kommntarer one by one...shit att det kan komma så mycket visdomsord ur något som är så nattsvart geggamojja är beundransvärt bara det. jag
som känner att mitt kluster ´klister borde smitta genom skärmen och klibbaigen allt vad vishet heter. men genom att läsa era svar så ger ni mig egentigen det enda jag behöver i nuläget. bevis på att jag har fantastiska friska och välfungerande vänner. att allt inte bara är svart och att om ni är speglar av det som finns hos mig och ändå är så bra och inte drar...då kan jag inte va så jävla knasigt förtappad ändå. för smarta folk som ni umgås inte med nattsvarta monster..det är ni för bra för...så genom att döda mina monster kommer jag närmare den värld jag vill vara i på riktigt...som du sa en gång ruby...och hannah som höll med...vem fan vill jag vara liksom...
och ja vem fan vill jag vara...inte tjejen som gick och la sig igår iallfall, kanske inte heller hon som sitter här nu...men kanske hon som vaknar imorgon...
så länge jag inte är tjejen som ringde mig ikväll så simmar jag iallfall vidare med näsan ovanför ytan...
Håller en tumme för att du får vakna som den du vill vara imorgon...
Allting löser sig Ronnie, det gör det alltid, varför skulle det inte det liksom? :]
Stå på dig.
Vet du, jag är kär i en som heter Ronnie. :)
mads: tackar och tar emot tummen
annika: vad roligt iochmed att jag heter annika egentligen, kallas för ronnie och har en bästis som heter ronnie också =D...hm vem e det nu blev jag nyfniken...eller är du jag som är kär i mig själv? =)
Du har så rätt - jag hänger inte med loosers, inte längre utan jag hänger med folk som inspierar mig, får mig att skratta, får mig att känna mig speciell, är intressanta och spännande. Så hade du varit en förtappat själv så hade jag nog inte brytt mig. Det låter hårt men det fanns en tid då jag trodde jag var en bättre människa bara jag hjälpte alla mina medmänniskor, vilket slutade i personlig tragedi. I aint going down that lonesome road again...
Jag var ute och spelade biljard med några vältränade 21 åringar i fredags på lokala baren och du hade varit stolt över mig - jag spöade alla så hårt...well, fram tills att deras kusin kom som spöade min lilla stjärt hårt...jag höll ribban högt!
Åsnan åt upp lillgetens ben häromdagen...den genomgår någon slags kris just nu...kind a scary!
ruby: JAG ÄR ALLTID STOLT ÖVER DIG, och genom att tänka på hur stolt jag är över dig s sporrar jag mig själv likt den vildaste åsna att vara åtminstone minst lika bra...ALL THE TIME! att få fortsätta vara din roadkillväninna är den bästa motivationen i världen...bara så du vet...by the way alla de där lonesomeroadkontakterna raderade jag ur mitt minne och min telefonbok för länge sen...du med det vet jag! puss
Hi! Your website is really interesting! I like it!