jag kommer på mig själv ...
...med att peppa andra istället för mig själv. och ibland slår jag huvudet på spiken. varför har vi så svårt att leva som vi lär. varför kan vi inte ta till oss av våra egna råd? varför är det så jävla mycket enklare att hejja på alla andra...så nu skriver jag samma sak till mig själv som jag nyss skrev till en annan stackars förvirrad brudjävel därute i blogguniverse...vi sitter i samma båt och i paralella världar samtidigt...hon...jag...och miljoner andra...och allt handlar egentligen bara om att växa upp och dö...så löjligt enkelt...inga undantag...alla föds...växer lite grand...snubblar ramlar slår sig skrattar gråter och dör...
anorektiker tror kanske ibland att de är undantaget som bekräftar regeln och försöker rewinda lite då och då när det inte riktigt blir som man tänkt sig...men ingen kan styra över livet och dödens lagar och hur mycket vi än krymper och förvandlar oss själva till små självömkande barsnliga kräk så kan vi inte krypa tillbaka upp i mammas mage och celldela oss själva in till obefintlighet samlag och spermier som befruktar ägg...så jävla pervers är inte naturen tack och lov så egentligen är det ju fruktansvärt menlöst att kämpa...
its all about babysteps
"...ta babysteps...du har typ en orkan att fajtas mot men de flesta barn blir ju stora och lär sig gå själva även om allt de kan från början är att stoppa foten i mun och gurgla så hur hopplöst det än känns och trots än att du kanske inte sitter med de fetaste essen på hand i förutsättningar och stöd hemifrån så måste du fixa det här tjejen. babysteps helt enkelt...varken mer eller mindre...hejjar på dig ;)"
så hejja er allihopa för att ni lärde er gå, hejja allihopa för att ni lärde er stå, men framförallt hejja er allihopa för att ni vågar ramla, drulla fumla och klanta till det åt helvete utan att springa och gömma er bakom gardinerna hemma hos mamma och pappa. det ska ni ha jävligt mycket cred för...varenda enaste en av er. tillochmed ni små äckel till självdestruktiva jävlar därute. så länge ni står upp finns det hopp...så länge ni står upp...men ge som sagt fan i att stå och trycka bakom mina gardiner...där är ni inte ett smack välkomna...
inte ni, inte demonerna...
sjas väck försvinn!!!
btw
imorgon ska jag gå på en datakurs klockan nio och lära mig hur en Mac funkar...tror ni jag är peppad? ärligt talat så skulle jag få mer ut av att lära mig hur en gaffel och en kniv fungerar, men jag biter ihop, jag ska inte va den som är den...jag ska inte sätta mig över någon. jag ska sitta snällt och tyst på min stol, lära mig hur man loggar in och skriver fint sitt användarnamn och lösenord och sen ska jag tindra med ögonen som bara ett livs levande överkört roadkill kan och smida planer på hur jag ännu en gång ska lyckas förföra mina lärare...
anorektiker tror kanske ibland att de är undantaget som bekräftar regeln och försöker rewinda lite då och då när det inte riktigt blir som man tänkt sig...men ingen kan styra över livet och dödens lagar och hur mycket vi än krymper och förvandlar oss själva till små självömkande barsnliga kräk så kan vi inte krypa tillbaka upp i mammas mage och celldela oss själva in till obefintlighet samlag och spermier som befruktar ägg...så jävla pervers är inte naturen tack och lov så egentligen är det ju fruktansvärt menlöst att kämpa...
its all about babysteps
"...ta babysteps...du har typ en orkan att fajtas mot men de flesta barn blir ju stora och lär sig gå själva även om allt de kan från början är att stoppa foten i mun och gurgla så hur hopplöst det än känns och trots än att du kanske inte sitter med de fetaste essen på hand i förutsättningar och stöd hemifrån så måste du fixa det här tjejen. babysteps helt enkelt...varken mer eller mindre...hejjar på dig ;)"
så hejja er allihopa för att ni lärde er gå, hejja allihopa för att ni lärde er stå, men framförallt hejja er allihopa för att ni vågar ramla, drulla fumla och klanta till det åt helvete utan att springa och gömma er bakom gardinerna hemma hos mamma och pappa. det ska ni ha jävligt mycket cred för...varenda enaste en av er. tillochmed ni små äckel till självdestruktiva jävlar därute. så länge ni står upp finns det hopp...så länge ni står upp...men ge som sagt fan i att stå och trycka bakom mina gardiner...där är ni inte ett smack välkomna...
inte ni, inte demonerna...
sjas väck försvinn!!!
btw
imorgon ska jag gå på en datakurs klockan nio och lära mig hur en Mac funkar...tror ni jag är peppad? ärligt talat så skulle jag få mer ut av att lära mig hur en gaffel och en kniv fungerar, men jag biter ihop, jag ska inte va den som är den...jag ska inte sätta mig över någon. jag ska sitta snällt och tyst på min stol, lära mig hur man loggar in och skriver fint sitt användarnamn och lösenord och sen ska jag tindra med ögonen som bara ett livs levande överkört roadkill kan och smida planer på hur jag ännu en gång ska lyckas förföra mina lärare...
Kommentarer
Trackback