Wasabilicious

...vilket äckelslask det är ute. Bläh! Skulle kunna var oktober...

gårdagen försvann som alla andra dagar den här veckan in i ett grått töcken, in i dimman, simma runt i bubblan...

Träffade en gammal polare från gymnasiet av en slump på skånegatan häromdagen...också anorektiker, fast numera ehhh nykter sådan kan man säga så? Nej det blir man aldrig tror jag. Inte efter en rejälv vända ner i helvetet och back. man blir nog ärrad för livet. Men hon lever iallfall. Är skitsmal såklart men lever ett fantastiskt välfungrande liv. Hon har hittat den där på randen till avgrunden svajjande balansen. Var med lite på hennes vernissage, drack lite vin, vidare till Glenfiddish Warehouse för musselmiddag med Sami. Det var gott. Även om kantarelltoasten som jag beställde som sidedish var nästan godare. För god. Enligt hjärnspökena får man egentligen inte äta så god mat, mat ska vara äcklig helst det blir mycket lättare då.

Sen såg vi Rivierans Guldgossar på Cirkus...jag var rätt full med ångest hela föreställningen även om Robert Gustavsson och Susanne Reuter är rätt bra distraktion.

Fick skjuts hem av Sami men var tvungen att hoppa vid Preem-macken vid E4:an och gå hem för att återvinna balansen och få tyst på skiten uppe i huvudet.

Idag är jag okej, inte helt stabil, men okej, det är ju trots allt fredag...

Suck vad ska ni göra idag...

Om en timme ska jag rusa in till stan och ta en kaffe iallfall...kaffe e alltid bra....sen blir det förhoppningsvis lite myshäng med älskade "slå dig fri Emelie" i afton...