Astrid hon visste hon...
ibland känns det som om jag och emil i lönneberga lever i paralella universum...
"när jag inte HAR penge då KAN jag inte dricka sockerdricka och när jag HAR penge då FÅR jag inte dricke sockerdricke...NÄR I HUNDENE SKA JAG FÅ DRICKE SOCKERDRICKE???"
precis så är det att vara där jag är nu. börja aldrig mixtra med samma plus och minuskoto tänk. anamma aldrig mitt sjuka beteende som heter spara och slösa kapital. får då slutar ni där jag är nu. med ett evigt kontoutdrag där det står plus minus noll, som urladdade ensamma duracellkaniner där killen som lovade komma med nya batterier imorgon aldrig dök upp. för här där jag är finns det ingen sån morgondag. det blir aldrig bättre, det blir aldrig rätt eller tillräckligt bra.
när jag inte äter då KAN jag inte gå ut var ronnie roadkill glad som sockerdricka (för jag orkar ju inte)
och när jag äter så FÅR jag inte gå ut och vara ronnie roadkill glad som socerdricka, för då skriker de jävlarna där uppe i huvudet att min sockerdricka har jäst över, blivit illaluktande ful och sur och att folk kommer kräkas om jag kommer i närheten av de...
NÄR I HUNDENE SKA JAG FÅ GÅ UT OCH KÄNNA MIG SOM EN BUBBLANDE SÖT OCH FRÄSIG NYÖPPNAD VACKER GLASFLASKA MED SOCKERDRICKA????
mmmmrrrfrrrrr FÖRRRRGRÄÄÄÄMMADE JÄVLA ANOREXIHELVETE!
jag sitter som emil i sin snickareboa i min glasbubbla och längtar efter mina knotor med samma kärleksfulla längtan och vemod som emil täljer sina trägubbar
jag är inte sockerdricka, jag är en däst sen gårdagen öppnad flaska ramlösa...
"när jag inte HAR penge då KAN jag inte dricka sockerdricka och när jag HAR penge då FÅR jag inte dricke sockerdricke...NÄR I HUNDENE SKA JAG FÅ DRICKE SOCKERDRICKE???"
precis så är det att vara där jag är nu. börja aldrig mixtra med samma plus och minuskoto tänk. anamma aldrig mitt sjuka beteende som heter spara och slösa kapital. får då slutar ni där jag är nu. med ett evigt kontoutdrag där det står plus minus noll, som urladdade ensamma duracellkaniner där killen som lovade komma med nya batterier imorgon aldrig dök upp. för här där jag är finns det ingen sån morgondag. det blir aldrig bättre, det blir aldrig rätt eller tillräckligt bra.
när jag inte äter då KAN jag inte gå ut var ronnie roadkill glad som sockerdricka (för jag orkar ju inte)
och när jag äter så FÅR jag inte gå ut och vara ronnie roadkill glad som socerdricka, för då skriker de jävlarna där uppe i huvudet att min sockerdricka har jäst över, blivit illaluktande ful och sur och att folk kommer kräkas om jag kommer i närheten av de...
NÄR I HUNDENE SKA JAG FÅ GÅ UT OCH KÄNNA MIG SOM EN BUBBLANDE SÖT OCH FRÄSIG NYÖPPNAD VACKER GLASFLASKA MED SOCKERDRICKA????
mmmmrrrfrrrrr FÖRRRRGRÄÄÄÄMMADE JÄVLA ANOREXIHELVETE!
jag sitter som emil i sin snickareboa i min glasbubbla och längtar efter mina knotor med samma kärleksfulla längtan och vemod som emil täljer sina trägubbar
jag är inte sockerdricka, jag är en däst sen gårdagen öppnad flaska ramlösa...
Kommentarer
Postat av: Mats
Kul att du har rest dig igen. Du behöver inte undra hur man skriver en bok. Om du kommer att skriva en bok så kommer det att vara helt självklart.
Du kommer att veta. Det är som med kärlek.
Postat av: ronnie
mats: åhlrajt då kör jag!
Postat av: Mats
Haha, that's the way to go, girl!
Trackback