Byt jobb, byt bostad, byt karaktär...

över oss tidiga åttiotalister vilar det en förbannelse.

Vi sparkar oss i arslet över alla stup, mållinjer och avgrunder som går. Vi har en inbyggd hetsstress att armbåga folk i sidan, hugga bänkkamraten i nacken med blyertspenna, allt för att få lite bättre, lite mer rätt lite mer.

Varför kan vi inte bara vara lite lagom svenson-nöjda?

Jag känner INGEN i min sorgliga årskull som tryggt och med hakan i vädret och behåll skulle våga stoltsera med ett busschaffisjobb och en etta i rinkeby vid 26 år fyllda. Nej, är man 26 ska man jobba med media, driva egen reklambyrå, dra in multumcash på egna firman och helst bo i innerstan. Nu talar jag främst för mina girlfriends. Killarna verkar hålla ett annat sorts tempo. Ett mer cash-inriktat tempo som heter "jobba häcken av dig med vad som helst bara du tjänat ihop en och en halv miljon innan du fyller 30.

Jag har sånna polare också. Som dricks-horat till sig två lägenheter på Söder genom dubbla barjobb och deffade överarmar. Men alla är vi lika lika för ingen nöjer sig med mindre. Ingen vill vara en randome storlek 27 i jeans, ingen vill bo på blåa linjen och ingen vill jobba för mindre än 25.000 i månaden. Och de inte bara vill, de gör det inte heller.

Jag vet inte vad som hände där i skolbänken strax innan det blev tvåtusentalet men vi drillade järnet ur varandra och hela systemet. Snorungar inte ens fyllda 18 hade redan 3 jobb, förtroendeuppdrag inom politiken och spelade dubbla instrument, praktiserade yoga dagligen och skulle snart flytta in hos 15 år äldre Berth von Kreugerspiel på Regeringsgatan.

Jag är nyåteranländ i Stockholm och jag fruktade att flytta hem för jag visste att spelet om toppen och gräddan var hårt, men frågan är om jag hade räknat med den egentliga hetsen. För jag skulle kunna få mycket ganska halvgratis idag. Ett medelmåttigt jobb, en medelmåttig lägenhet och tillochmed en medelmåttig partner om jag nu skulle vara intresserada va det. Men istället så tackar jag nej lika konsekvent till det medelmåttiga som bjuds lika mycket som jag konsekvent tackar nej till en dammsugare eller en mazarin. det är inte fint nog. Ge mig en enportionslyxförpackad tiramisou med äkta guldflarn och jag trycker tre på raken, men nej ingen jävla havreboll fy fan va äckligt.

Hyckleri.

Allt är ju samma.

Lika mycket som lyxgräddbakelsen från Sergelbageriet består av vetemjöl socker och smör om man bryter ner den i beståndsdelar så består lägenheterna vi bor i av murbruk och tegel och männsikorna vi knullar med av kött och blod. Ingen är mer förmer än den andra men likförbannat har vi lärt oss att rynka på näsan åt allt som kommer i sjabbiga förpackningar.

Jag vill inte flytta mer, söka fler hajpade yuppiejobb och handla svindyrt ekologiskt slowfood på René Voltaire. Jag vill byta karaktär istället. Jag vill ha dålig karaktär eller kalla det vad ni vill.

Jag ska tacka ja till hemmakladdade negerbullar, bosätta mig i Tensta och jobba extra på Pressbyrån. Och näh inte fan blir jag kanske lyckligare för det, men frågan är om jag blir lyckligare av att gå runt och sura över att gräset är grönare på grannens tomt 21 av dygnets surt förbrukade 24 timmar.

RR

Kommentarer
Postat av: Pee

Vet du, jag TROR man blir "lyckligare" av det. För om man nöjjer sig, nöjjer man sig iaf. Och om man hela tiden vill över till gräset på andra sidan...stannar du där?

You get my point.

2008-12-09 @ 09:19:25
Postat av: kari

ronnie, my words exactly. det er en av grunnene til at jeg er glad for å ha flyttet nord til et mindre sted. the top of the pops finnes egentlig ikke, men man merker rundt juletider at de som flyttet bort en gang kommer hjem på ferie og spør "hvordan i alle dager klarer du å bo her??". og man blir gjort oppmerksom på at man ikke anses å ha like høy status som de som forsøker å kjempe seg fram i toppen i storbyene.



da kjenner jeg at jeg er fornøyd med å bli verdsatt for det jeg gjør, og med å få lov til å gjøre de tingene jeg har lyst til, uten å måtte kjempe mot en fiktiv elite som styrer cool-regimet.



jeg er iallefall lykkeligere nå enn da jeg hele tiden kjempet med å forsøke å bli noe i sthlm. usynlig i mengden. her synes jeg, og dermed føler jeg at jeg eksisterer litt mer.

Postat av: ronnie

skitbra kommentarer: jag borde hålla med men tycker ändå att det ligger nåt ruskigt deppigt i att aldrig aldrig bli nöjd ändå...det finns alltid de som har det lite lite bättre och då surar man, eller är det bara jag kanske?

2008-12-09 @ 10:55:00
URL: http://wasabilicious.blogg.se/
Postat av: kari

nja... jeg tror det mulig å bli fornøyd, men det er nok en prosess og en balansegang tror jeg. det er vel alltid sunt å ønske forandringer og forbedringer både for en selv og for andre, men samtidig er det viktig å verdsette øyeblikkets tilfredshet og de små framstegene.



av og til får jeg panikk fordi jeg blir eldre og ikke føler at jeg har kommet meg dit hvor jeg trodde jeg skulle være ved 27. da forsøker jeg å ignorere det og stå for de valgene jeg har gjort i stedet, og se på det positive det har betydd for meg.



men så er ikke jeg en versjon av livets sannhet heller. selv om jeg mener jeg er på rett vei :)

2008-12-09 @ 12:35:01
URL: http://djbettybloop.blogspot.com
Postat av: ronnie

härligt att någon reagerar...



men min tanke är ändå om det verkligen är att ge upp att önska sig mindre än vad någon annan har och stå fast vid att man nöjer sig med det för att det är allseles ypperligt lagom...



men det kanske är ett helt omänskligt drag att tänka så vad vet jag...

2008-12-09 @ 18:46:03
URL: http://wasabilicious.blogg.se/
Postat av: kari

umenneskelig trekk nei! jeg tror kanskje vi har litt ulike utgangspunkt for tanken. men et mål for meg er uansett å ha det bra og gjøre det som får meg til å føle meg bra, uavhengig av alle måter jeg kan måle meg selv med resten av verden.



men vafan, jeg skal ikke være en hykler. jeg elsker å utmerke meg i det jeg gjør og at man legger merke til meg for at jeg gjør det og helst være best i det jeg gjør. sannsynligvis er jeg blant de mer ressurssterke i byen jeg bor i og får ting til som andre har lagt ned og andre igjen har erklært for død. tanken streifer meg likevel om at jeg neppe ville klart det samme andre steder. om jeg ikke klarte å overkomme mindreverdighetskompleks og tvangsartet mønster av å - nemlig - sammenligne...



I resign.

2008-12-09 @ 23:41:00
URL: http://djbettybloop.blogspot.com
Postat av: ronnie

there you have it...



haha, thats the curse...vi måste va bäst! men så länge du lyckas med det är det klart du är lycklig, men ändå du har flyttat från sthlm till en mindre stad där komkurrensen är mindre hård.



maybe thats the trick, alla åttiotalister som inte orkar slåss mot en miljon strebers får emigrera till småstäder och knäcka hela städer med sin charm, karisma och spikraka karriär uppåt! =)

2008-12-10 @ 10:37:48
URL: http://wasabilicious.blogg.se/
Postat av: mz

underbar text. hur sant som helst.

och inte bara på EG.



(och en fantastisk blog, btw.)

2008-12-18 @ 19:21:24
URL: http://zappa.cc

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback