Wasabilicious

livet är mitt

MITT MITT MITT

jag har dansat hem i strumplästen, gråtandes, glädjegråtandes sjungandes högt till alla dovhjortar och harar som orkat lyssna.

kärt återseende inatt. så kärt att hjärtat ville brista på mitten och ge upp sluta slå återfödas i bättre form och variant typ. mina älskade vackra fina killar. alla på en gång. de som räddade mig upp ur skiten. de som plockade upp det där halvdöda kadavret som låg och väntade på förruttnelse och död i evighet längs med vägkanten förra sommaren. de kärleksfulla fantstiska killarna mina som lyfte upp, släpade in och gav mig plats att mogna, vara våga leva igen.

de återsåg jag ikväll

hjärta och smärta

sorg och kärlek

en påminnelse om varför jag gör det här. varför jag inte hoppar ut genom fönstret på morgnarna och fortsätter leva istället.

om ni någonsin undrar hur det känns att leva på riktigt eller bara har glömt bort det en stund så prova att ta av er skorna och gå med slutna ögon hem igenom natten. låt fötterna känna på vad som är livet.

ibland ganska enkelt och lättmanövrerat, ibland smärtsamt och ettrigt taggit, ibland blödande outhärdligt och ibland bara obeskrivligt skonsamt och lent.

asfalt, sand och grus toppat med en fuktig gräsmatta ungefär.

det är värt till och med mina favoritstrumpor

nu ringer det i öronen för jag tror jag höjt volymen lite för mycket i lurarna på vägen hem och kanske att konsertbasen och Takida och Backyard och Burnt Out orsakat en tinnituskänning eller två.

men hey

i dont bloody fucking care

för natten är min liksom morgondagen och dagen efter det.

jag har en skatt och skatten är mitt mod att knulla livet