crybaby cry...


 Blodsyster Stella Magna

rensade skåpen och garderoberna igår och hittade tillbaka till en av de finaste tjejerna på jorden.

hon dog för snart två år sen för mig, igår hittade jag tillbaka och det var så fint så jag var tvungen att gråta lite på väg hem.

vänner är bland det det finaste man har men man måste förtjäna dem och de ska fan också förtjäna en själv. lyckas man skaka ihop den drinken hårt med massa is och sila i ett snyggt cocktailglas har man något som är värt mer än allt blod och vatten i världen.

jag har massa sånna feel good friends, de toppar och överträffar varandra på så många sätt att man undrar om kvoten av bra människor på nåt mystiskt sätt har hamnat i min umgängeskrets och jag har svårt att föreställa mig att det ska vara möjligt att det finns fler sånna lika bra där ute som jag inte redan gallrat rensat och plöjt fram längs med världens alla hörn.

Stella Stardust i say...

mest strålande glänsande och stjärnfärgade lilla glitterflcikan på hela min stjärnhimmel

förlåtet är allt jävla blod, allt jävla skit och vräk och åt helvete miserabelt helvete vi gått igenom som två blodssystrar i skärelden.

jag är så jävla glad att du är tillbaka finns och snurrar i mina kretsar igen.

sen att det var som att få en bajonett djupt inkörd i magen och omtvistad att påminnas om det vidriga äckliga egocentriska mördande energikrävande svin jag brukade vara, det är en anna story.

men jag är inte där längre....jag är långt ifrån där.

att minnas gör nästan lika ont som att gråta så jag pallar bara med halva arbetet just nu.

Demon du är så jävla död!

kom aldrig mer tillbaka!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback