Wasabilicious

det tål att sägas lite oftare...

självklart älskar jag mina föräldrar, men oftast är jag rädd för dem...

idag ville jag ringa och banga lunchdejten med mamma hundra gånger, ville skylla på att jag var sjuk trött pajj ja vad som helst bara för att slippa liksom... tror jag fått ont i huvudet nu på riktigt för att jag så intensivt försökt känna mig sjuk för att få slippa...precis som när man var liten och inte ville gå till skolan. men nu såhär i efterhand är jag glad att jag itog mig i kragen och fixade dagen iallfall...

promenerade först till jobbet för att få ordning på tankarna. för mig är det skit samma om det regnar och är pissväder ute jag älskar att gå iallfall. sen mötte jag upp mamma och gick till Hav som är gastronomiskt oklanderligt för att vara ett lunch-hak.

jag borde äta där varje dag...

fick pratat, ventilerat och uträtt. allt känns hundra ågner bättre nu. fast jag har verkligen lyckats dra på mig en äkta version av huvudverk deluxe. aj.

har intensvijobbat och fått massor gjort nu på eftermiddagen...så mycket att tiden gick av sig själv och plötsligt var jag på väg hem i slasket leran och regnet igen...fortfarande trevligt att gå så länge det inte är för kallt.

nu har jag en rejäl huvudvärk...tror det är slaggutrensningen och allmän stress...dubbeljobbar igen både imorgon och fredag och sen är jag faktiskt ledig lördag fast kanske inte söndag...får se hur det blir med det...

men mamma e fin och jag tycker om henne, mer pretentiöst än så tänker jag inte låta det här inlägget bli.

hoppas ni har det fint. nu ska jag gå och köpa soyamjölk och sen ska jag kolla in rent hus och kräkas på alla äckel som inte kan städa...