Wasabilicious

jag har vägrat sova i min säng två nätter i rad nu...den e så jävla hård...saknar min östersundstörnrosapåärtenbädd och jättekuddarna...

annars snurrar jorden åt rätt håll nu, matschar min axel, matschar mina rutiner. ibland blir det bara rätt. idag är nästan rätt. ordningen snart återställd. gud så skönt. annars hade jag gått sönder...så nära att gå sönder just nu. spontangrinade av råångest för första gången på länge idag. usch gammal stress som kommer ikapp antar jag. jaja en rask promenad i annalkande regnrusk in till gullmars med Linnnsan där vi ropade högt att " ja hurra vilken underbar dag vad vi är bra" upprepade gånger trots snålblåst och brist på mössa och håret på ända, precis som "Nils with the Skills" (usch jag saknar Nils) lärde mig en gång. man kan lura sig själv till mycket och tids nog tror man på det också!

lång dag i baren men ganska safe ändå...klockade alla bussar hem trots äckelnatttrafik och var hemma på en kvart bara. möttes av miniLinnsan i nattlinne i dörren, fan vad de två syrrorna rockar. de hade haft helkväll med standUp på Big Ben och latenight horrormovies och kollat Evil Dead...jag älskar Tove lika mycket som jag älskar Linnsan de är fan helt fantastiska de där två. lite avis för att jag inte va med ikväll men jag måste jobba...inte för att jag måste men för att jag måste. måste stänga av hjärnan en stund och då är det rätt bra med motorisk övning och huvudräkning och fejkad människokontakt...somliga kallar det barjobb...för mig är det bara en chans att stänga av...fast ikväll var det grym musik och efter en halv redbull och lite vaniljcola så dansade jag runt som en sockerspeedad duracellhare...usch det är svårt att komma ner från sockret men jag jobbar på det...en dag i taget annars kommer det aldrig funka. jag är så sjukt förgiftad av allt junk så jag får akuta blodsockerfall ångestattacker och svettningar och darrar och skakar som ett trött gammalt löv varje gång jag ska käka...men det ger sig. fan klart det ger sig.

hjälp klockan är redan halv fyra och om ett par timmar så gal tuppen i huvet på mig och jag ska upp och studsa iväg till nästa jobb.

borde sova men som vanligt varken vill eller kan jag eller har lust med det...

på vissa plan har jag allt jag kan önska mig och tänka mig, allt allt allt. men när man ser på det kargt så har jag ingenting för jag saknar basicfunktionerna och drivrutinerna i min programvara som ger mig nåt att stå på. jag skulle behöva någon som slog mig hårt i skallen med en stekpanna varje kväll natt eller whatever i rimlig tid inte senare än efter klockan tolv så att jag fick sömn och sen skulle jag behöva något magiskt undermedel eller en trollkarl som såg till att jag inte vaknade tidigare än efter åtminstone fem-sex futtiga timmars sömn...nu knäcker jag i genomsnitt tre-fyra om jag har tur...

fast jag har tur, eller så är jag bara smart...för den där över-isen-till-frösön-promenaden som jag tänkt ta klockan halv två på natten i östersund var nopg rätt bra att jag inte tog...för när jag tittade på isen dagen därpå så var där ingen mer is...där var en stor pöl mest med lite smältsnö i drivor...för ett år sen hade jag gått genom isen för för ett år sen sket jag i om jag var levande eller död...tur eller smart att man blivit lite smartare...tur eller smart att man e smart...eller är det bara ett extra fettlager i hjärnan som gör det...tack kaviar tack blodpudding, tack allt jävla vidriga äckliga reservfett i mina lår...

fan nu hamnade jag där igen...men jorden snurrar runt sin axel och jag snurrar med och försöker inte springa åt andra hållet iallfall. jag sicksackar mest på korsen och tvärsen och nu är kockan verkligen halv fyra på riktigt och jag ska lägga huvudet på kudden i stensängen och tvinga mig själv att inte vara helt vaken iallfall. russinsmattret av regn mot fönsterrutan brukar hjälpa lite iallfall...

godnatt alla skatter