Om Idol...
Och det är att flytta hem till Stockholm. Jag kommer hem snart hörrni, jävligt snart, till en stad som skrämms mer än Köpenhamn på ganska många plan.
Katrin Sculman har gjort det igen...det stör mig att jag inte kan hålla mig borta från hennes blogg, för precis som jag önskar att jag inte stöttade ett sjukt ideal så vill jag inte med min unika Ip-adress stötta hennes sporadiskt återkommande ordbajseri på nätet.
Katrin Sculman skriver om marie Picasso i Idol 2007. Att hon älskar henne och att hon e grym, men att hon borde plocka ut silikonet och banta tio kilo så skulle hon faktiskt kunna bli en riktig stjärna. När jag sitter och tittar på Idol så tittar jag på det som om det vore Americas Next top Model. Tjejerna är så grymt magra...supermagra små och pinniga på ben som mer liknar gasellers än riktiga tjejers. Visst många av idolerna är i 20 års åldern om inte yngre och säkert ganska naturligt tonårsdeffade, Marie Picasso är 28 och ganska naturligt kvinnligt bysitg och ser i mina sjuka ögon faktiskt rätt sund ut. Inte svältande och utmärglad, inte nerbantad och åttaårig. Gynning och Berg däremot skulle nog knappt passa i min anorexias värsta kläder...mina tighta jeans från Töj och Skos barnavdelning som det inte ens står storlek på bara för barn 10-11 år.
Måste man se ut så för att duga på riktigt...måste man se ut som en tioåring när man är 28 för att va snygg? Uppenbarligen! Inte bara för sin egen skull längre utan för alla andras... För min del får folk gärna se ut hur de vill, men jag vet att de sundaste och smartaste och friskaste av mina vänner inte är i modell size zero. De som är gladast skrattar mest och i mina ögon framstår som mest levande är de som äter mat tre gånger om dagen, inte är rädda för vitt bröd och pasta och kan njuta av en glass med tre kulor och topping på västerlånggatan i gamla stan. annars räknas man inte. man räknas fan inte om man inte vågar äta tre kulor glass. då är man feg. rädd för livet och rädd för att inte duga. och det är helt okej om man nu vill det också, men bespara mig den sortens vänskapsrelationer. jag står inte ut med er. jag har för många sånna i min omgivning här redan. you suck. varför för att jag vet precis vad det handlar om och att stå för att livet inte är värt att leva sucks!
MEN ful med dubbelmoral som jag är så läser jag vidare i Katrins Blogg, jag tittar vidare på Idol och fortsätter förundras över deras smala ben...när jag såg ut så blev jag tvångsinlagd på psyk, hela mitt liv togs ifrån mig, alla viftade med röda flaggoroch min cirkusdröm togs ifrån mig. Jag fick träningsförbud och blev förvissad till ett liv i ensamhet tills jag blivit lite tjockare igen, inte lika vidrigt smal att se på.
Nu är jag väl kanske inte inom ramen för ett sunt Bmi nu heller, men ingen som inte träffat mig förr eller känner mig sen tidigare skulle väl se mig som anorektisk smal, sjukt underviktig eller döendeiallfall. Ändå ligger jag på ett Bmi tal som är för lågt för att jag ska få öppenvård i danmark. mitt Bmi är för lågt för att jag ska få delta i något som heter ambulent benahdlning och dagvård för att jag på så här lågt Bmi inte kan ta till mig en bahandling enligt klinikens riktilinjer. Ja är för smal för att få hjälp i dagvården men för fet för att bli tagen på allvar och få plats på en riktig ätstörningsklinik. Jag simmar i gråzoonen för ätstörningarna riktilinjer och är egentiligen tillräckligt frisk eller sjuk för att få garanterat hjälp.
Det gör att jag abslut inte känner mig det minsta sjuk. hur kan jag va det. jag är ju nästan nästan nästan normalviktig, min uppenbarelse skrämmer ingen. Då kan man inte ha anorexia på riktigt...eller. Jag äter ju ganska ofta nu, nästan jämt, jag svälter ju bara lite periodvis, går milslånga promenader de gånger jag vågat äta riktig mat, tvångstränar i smyg om nätterna på vardagsrumsgolvet om jag druckit ett par drinkar för mycket och vill dö av ångest om jag någon gång däckar på fyllan utan att ha förbränt de sista överskottliga kalorieer jag fått i mig av all sprit...det är ju inte sjukt beteende..så gör väl alla? Är det inte priset alla måste betala om de ätit croissanter till frukost istället för kokta ägg och grönsaker....
Ärligt talat jag har ingen aning om hur ni lever era liv.
Det enda jag vet är hur jag lever mitt och det går ut på att jag har ett plus och ett minuskonto. Om jag äter så måste jag betala med träning och fasta efteråt. Om jag super måste jag svälta dagarna innan eller efter. men om jag äter så lite som jag bör enligt mina matdemoners riktilinjer så håller jag mig på en låg vikt helt automatiskt men då orkar jag å andra sidan ingenting annat än att sitta under en filt i tjugo tröjor och frysa...ännu mindre träffa någon, göra något eller röra mig överhuvudtaget...tillssit inte ens duscha och borsta tänderna...
är det normalt?
är det friskt?
är det att leva ett värdigt liv?
att jag blir persnolighetsförändrad, vresig arg och sur på kuppen, drar mig undan och inte vill prata med någon eller umgås alls emellanåt när jag känner mig som tjockast är det normalt? för om jag känner mig fet vågar jag inte visa mig ute, ingen ska behöva glo på den missär och det misslykande jag åstadkommit med mig själv när jag ätit croisanter... en så svag och vidrig människa förtjänar inte att bli älskad.
hajjar ni?
så jävla enkelt är det.
hur fan ska jag våga flytta hem till en stad där den kropp jag bor i nu anses som snygg rätt och trendig. då måste jag ju fortsätta vara sjuk för att känna mig accepterad...för om jag blir frisk, då är jag en marie Picasso som alla älskar som har en fantastisk begåvning men borde banta tio kilo för att bli helt rätt...
jag tänker bara på stella som jag hittade där på trottoaren igår. hon satt i sitt eget blod och grät mitt i natten. stella som tror hon skulle komma att hantera sin ångest bättre om hon också slutade äta...jag verkade ju klara det rätt bra eller hur tänkte hon. jag vet inte. nu satt hon där iallfall på trottoarkanten, helt nerblodad, jävligt liten och ensam...hon har bantat bort sin hjärna för att ni ska tycka mer om henne, för att hon ska tycka mer om sig själv. men när hon sitter där på trottoaren på amagerbrogatan i sin egen jävl skit och missär tycker jag varken att hon ser särskilt lycklig eller älskad ut
men vad vet jag
vem är jag att dömma liksom...
Hoppas du får en fortsatt bra söndag! :)
Det är som att få ett knytnävslag i ansiktet när man läser din blogg. Jag tycker du är så otroligt jävla jätte stark som är så ärlig och vågar skriva vem du är och vad du tänker med helt öppna kort.
Nej Ronnie, det är inte normalt, friskt eller värdigt att känna sådan ångest efter att man har ätit. Och nej hjärtat, alla tvångstränar inte på natten. Det tillhör Anorexias värld.
Jag kan dock våga mig på att påstå att de flesta med ett hyfsat sunt mat-tänk faktiskt Har något liknande ett plus och minuskonto i huvudet. Fast kanske med något högre siffror än ditt. Och kanske med lite större marginaler. Eller kanske faktiskt utan siffror. Bara vetskapen om att what goes in must come out för att man ska må bra och hålla vikten. De flesta väger nog upp sina utsvävningar med träning och viss återhållsamhet andra dagar, men inte hysteriskt och ångestladdat.
Och jag håller med Sin. Du är asmodig som skriver som det är. Raka rör och utan krusiduller. Det är inte många som vågar.
Fy fan vad jag är imponerad av dig. Alltså, av dig, och inte din anorexia.
Jag är, som Sin här ovan, grymt imponerad av ditt mod, att du skriver om anorexian, precis som den känns. Jag
känner igen mig och det gör så ont att läsa, men ändå kan jag inte sluta. Det är så bra helt enkelt.
Jag önskar dig det allra bästa, att du ska klara av att ta dig ur det helvetet en dag. Jag gjorde det, och nu har jag i nästan ett år haft ork att göra saker, umgås, ha kul, dricka, träna, slappa, sova, och det är så värt mer mat och högre siffror.
Men jag förstår dig som inte orkar just nu.
Hang on in there, jag hoppas på dig, och du verkar ha enormt bra stöd av underbara vänner, ta vara på dem.
Sköt om dig, söta du.
Fantastiskt inlägg! läst det om och om igen, orden meningarna, tankarna, så skrämmande så klockrena och så bäst.
Jag önskar DIG ännu mera styrka å mod för att förgöra anorexin, fy fan finns inget värre än det monstret!
Håller med sofia om delen att det inte är normalt, men det vet du ju egentligen, men msåte tillägga en gansak viktig grej:att vi som äter sunt INTE tänker plus o minus, absolut inte på det där sättet iaflall. Blir faktsitk irriterad när alla bara utgår från att alla tänker på sin kropp o vikt hela tiden. Eller är det jag som är onormal som inte gör det. Som äter när jag är hungrig, låter bli när jag inte är det. Är det verkligen så komplicerat? Och ronnie vet nog visst att folk ser att du inte är frisk väl? Jag saknar den friska tjejen jag kände innan, med ganska gansak mkt mer hull, dvs FRISKT o underbart hull. Sen att folk alltid ska kommentera att folk ska banta hit o dit är väl just för att det alltid verkar väcka uppmärksamhet o att dom som säger sånt själva blivit störda av allt... jaja bla bla, du vet att jag älskar dig gumman o jag vet att du kan ta dig ur detta! Stockholm eller Köpenhamn, snart vinner din kloka skalle över idioten Ingolf! Kram
tänkte bara slänga in att det känns jävligt sunt att jag får abstinens när du inte uppdaterar 93483 gånger om dan :D behöver jag säga mer?
- Ta hand om dig.
Petra:
Vill bara förtydliga hur jag menade.
Jag menade att de flesta med ett normalt och sunt mattänk vet att: 1. om man äter onyttigt så går man upp i vikt. 2. Äter man för lite mår man inte bra. 3. Vill man hålla sin vikt och må bra så äter man nyttigt och tränar bra. 4. Har man ätit för mycket onyttigt så kompenserar man med att äta bättre och kanske träna lite mer ett tag efteråt, för balans. Det är väl ett slags plus- och minuskonto i sig. Fast kanske utan siffror, tvång och hysteri.
Sofia:
Ok, är med på vad du menar, då är vi nog på samma plan ;) Nu ska vi bara få Ingolf att sluta plåga ronnie med sin idioti!
Sin, Sofia och alla andra läskiga anonyma människor!
YOU MADE MY DAY! fan va skönt att ni hajjar dealen, att ni bryr er orkar stå upp och säga vad ni tycker och stå för att bekämpa det sjuka idealet...
just nu e jag trött sliten och lite full så jag står för första gången på länge lite paff som en giraff och vet inte riktigt vadjag ska skriva...
jag är glad iallafall, för att ni skriver och bryr er...
kramar till er alla //ronnie med hjärta
Hoppas du haft en bra dag, söta Ronnie.
Vet du vad ? Jag vill äta mannagryndsgröt med mandel och Havremjölk med dig onsdag kväll . :)