kärlek
under min ångestpromenad hem i spöregnet så hann jag tänka lite
först grät jag mest (första halvan av vägen över Rådhusplatsen, förbi Tivoli och upp över LANGEBRO)
sen svor jag mest (när duggregnet blev till spöregn och jag inte ens var i närheten av Amagerbrogatan
sen grät jag lite till ( när jag såg min spegelbild i skyltfönstrena till Limousinfirman vid Under Elmerne)
sen räckte det att surmumla lite halvhögt (äntligen på Amagerbrogatan med visuell stimulans ochinte bara bilar)
tillsist nådde jag fram till Thai Takeawayen
då kom jag och tänka på de här två spritt språngande galningarna...
NALLE & ANGIE
"kärlek, var stark vi behöver dig"
en två tre fyra fem sex ord som jag rullar som ett mantra varje gång jag cyklar förbi thaigrillen...
då hör jag nalles varma röst, angies klapprande träskor ackompanjerat av hennes skratt, känner lukten av mandellikör ohc plötslit är det inte lika svårt att andas...
Vi är många som vill ha dig kvar i jordelivet. Det kommer alltid att finnas människor med helt puckade åsikter och plumpa jävla övertramp soim knäcker en. Men vi får ta upp en stor djävla riddarsköld och hålla upp så att sånt där bara studsar tillbaka. Men är man som mig, ett läskpapper (och förmodligen känner du igän dig lite) så drar man åt sig varenda lite droppe. Man ska istället vara läskpapper för allt det goda (Nalle & Angie i ditt fall). Kämpa på, och hur hårt det än är, försök lyfta skölden och stänga öronen när idioter tar sig in på skinnet på dig. KRAM!
mærkligt det dær... hur det gång på gång bevisas att de som bryr sig mest det ær NI!!!!
och dem som kænner mig sen tidigare tycker sig ha rætten till att bobadera mig med skit...
skumt
men tack sinnica!
Alltid alltid, ALLTID finns det en axel att stödja sig mot här i Sthlm (nyiflyttad från Göteborg) om du skulle behöva en!