Makthavande Mindervärdeskomplex

Vad fan är grejen med makthavande mindervärdeskomplex och varför drabbar det främst små uppstickare i form av chefstyper.

Jag läser
Hanna Fridéns inlägg om vad som hänt på Fatal.se efter att de bestämt sig för att sälja modesajten. Plötsligt florerar rykten om att de tre tjejerna som drivit sajten fått sparken av nya ägarna Glife.  Hanna Fridéns, Sofia Dahléns, Carolina Engmans och Annika Marklunds "tack för oss och vår tid på Fatal-inlägg" är raderat. Loggan är ändrad och inlägg är borttagna eller omskrivna.

Plötsligt är det inte frågan om gammal hederlig respektlöshet längre.

Respektlösheten har morfat och genererat en maktkåthet och en girighet som stiger fler och fler åt huvudet.

Jag känner så väl igen syndromet. Varför kan man inte vara nöjd med det man får och arbeta sig vidare på fair och rättvisa grunder. Måste man sopa igen spåren efter andra människors framgång för att känna sig bättre själv, Varför kan man inte nöja sig med det man får och arbeta sig vidare uppåt därifrån.

Det här känns som exakt samma grej som hände mig när jag sa upp mig från skithaket i Köpenhamn.

Jag jobbade på en bar-resaturang-café i ett halvår och var tillsist den på stället som varit där längst och kunde stället bäst (förutom ägarna då men de var ju aldrig där.) Jag jobbade i perioder över 250 timmar i månaden och tillbringade i princip hela sommaren med att öppna och stänga stället, servera clubsandwish och städa efter brunchbuffén...men det var okej...jag klagade inte, det var mitt ställe, jag jobbade lite som jag ville och jag fick varken klagomål eller beröm. Sen får jag plötsligt en ny barchef över mig. En liten reptil med gigantisk buk och förmodligen pytteliten kuk som han säkert inte sett på 12 år. Han var en översittare till branschhora som tillbringade dagarna med att göra allt som jag försökte lära honom fel, inte lyssna på vad jag hade att tillföra och skryta om sina forna arbetsplatser med si och så många restaurangstjärnor istället för att faktiskt hugga in och jobba lite där han var nu. Jag ville dö...När han dessutom började snacka skit om alla i personlaen med alla i peronalen fick jag nog.

Jag stod inte ut med att lyssna på den lilla kukens skryterier och skitsnack mer så jag var uppriktig och ärlig och sa att ,hej dude, jag vill säga upp mig, jag tycker du är en idiot och en vidrig chef men jag gör en muntlig uppsägning så att ni hinner hitta någon ny som kan ta min plats.

Jag åker till Stockholm över helgen, när jag kommer tillbaka ligger ett krav på uppsägning på mitt bord. jag har fått S-P-A-R-K-E-N på grund av sammarbetssvårigheter !!!


VA???

Och dessutom så står två hökar till chefer och skriker och ropar på mig över mitt huvud att jag ska skriva under annars så hittar de på nåt ännu v'ärre så tillsist så skriver jag under skiten. Chockad kränkt och fly förbannad.

Varför gjorde de såhär?

Jag hade varit där längst, jag unde stället bäst, jag jobbade häcken av mig för en minimilön sen fick jag nog. Jag sa vad jag tyckte, jag sa upp mig, jag var schysst...JAG GAV DE FÖR MYCKET SPELRUM! MEN MAN GER INTE CHEFER SPELRUM I TUFFA BRANSCHER HAR JAG LÄRT MIG NU!

man sparkar folk i huvet och skyndar sig att hoppa över lik när man har chansen annars är det snabbt du som blir stucken i ryggen och ligger där med sprucken skalle och undrar vad fan var det egentligen som hände...?

Men var kommer det här behovet ifrån. Det där lilleputtsyndromet som heter att nu är det minsan mitt mitt mitt eller jag jag jag som bestämmer och helst så ska ingen ha funnits där innan mig och jag har alltid varit bäst här bara så ni vet...lite samma grej som svartsjuka partners kör med sina nya respektive.

LOVA ATT DU ALDRIG HAR HAFT SEX MED NÅGON INNAN MIG FÖR DÅ DÖDAR JAG DIG!

jag har tillochmed en kompis som tvingade sin pojkvän att köpa ny säng till dem efter tre års förhållande för att hon lyckades pressa ur honom att han faktiskt knullat med sitt ex i samma säng en gång i forntiden...hon blev galen fly förbannad och nästa dag var ny säng för åtskilliga tusenlappa beställd och inflyttningsklar...är inte det vansinne? vad tjänar man på att sopa igen spåren...det betyder ju inte att man ändrar det som skett in the past liksom? Oavsett om det är bra eller dåligt.

jag kräks...det är så jävla småaktigt. varför måste man pissa in sitt revir överallt som den värsta gathund, är vi inte större människor än så att vi kan inse att vi betyder nåt trots än att vi inte är de som alltid stått högst upp på prispallen...

makthavande mindervärdeskomplex den nya chefssjukan som slår värre än det värsta virus nu i influensatider.

vet någon var man kan vaccinera sig?

Läs hela artikeln om vad som hände med Fatal.se i Dagens Media här>>>


Kommentarer
Postat av: Sin

Fan vad du skriver bra tjejen. Riktigt myser av dina välanvända ord!

2007-10-25 @ 11:53:55
Postat av: ronnie

TACK SIN! i know i rock! det är fruskostenergin som gör det =D

Postat av: Sin

Ja men ser du! Frukost varje dag och ett härligt väder och en dejt med mig på det, då är vi på rätta spår! ;-)

2007-10-25 @ 12:02:55
Postat av: Elin

hej! ja bra skrivet! men du glömmer nämna Carolina Engman (www.fashionsquad.com), hon var ju också del av fatale-gänget.

2007-10-25 @ 14:37:30
Postat av: ronnie

Elin: tack ska genast fixa...

2007-10-25 @ 15:50:41
URL: http://www.wasabilicious.blogg.se
Postat av: ronnie

fixat

2007-10-25 @ 16:12:11
URL: http://www.wasabilicious.blogg.se
Postat av: Ruby

bugar och bockar...när kommer boken?

2007-10-25 @ 20:31:57
Postat av: ronnie

Ruby: jag måste sälja mig själv först....kan någon visa mig hur hallå???

2007-10-25 @ 22:42:26
URL: http://www.wasabilicious.blogg.se
Postat av: Ruby

Hos mig kan du gå crachcourse i att sälja dig själv. Hos dig ligger det latent och puttrar så man behöver bara dra i lite spakar och ge dig lite verktyg sen är du på banan som värsta Charles de Baudeloir

2007-10-26 @ 11:15:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback