Om rädsla...

Hur kan en dag som var så ljus och full av novembergnistrande solsken på så kort tid förvandlas till bister och mörk iskall vinternatt?

Om dagen e jag stark men så fort solen går ner tappar jag allt, mig själv, verklighetsuppfattningen och kontakten med omvärlden.

Jävla bubbla.

Hade en lång lång lång diskussion med Stonka över msn igår. Jag vet att jag inte borde men man kan ju för fan inte stänga av sig själv helt och hållet.

jag blir fortfarande mest arg på henne, arg arg arg för att hon fegar så mycket. Samtidgt så vet jag och fattar precis hur svårt det är att va en smula gnutta mikro objektiv om man sitter i den ruttna källare där hon sitter nu, I slutändan e vi bara mänskliga varelser och vi blir tvugna till att försöka anpassa oss efter det vi får, no matter what det faktiskt är.

om det är en skinnsoffa att sova i om natten i en gammal kyrka lär vi oss snart att kalla det hem istället för helvete
om det är en kolonilott utan värme strömförörjning toa och vatten så är det spartanskt och mysigt inte tragiskt och svinkallt

vi är så jävla rädda för att vara rädda så vi lurar hellre oss själva att tro att det som skrämmer oss mest är det vi verkligen vill ha. för tänk om vi istället släppte fram rädslan och lät tankarna flyga och säga rakt ut att "

här där jag befinner mig i livet just nu är jag så förbannat jävla ensam liten och pissrädd att jag vill ropa efter mamma för jag har nyss kissat på mig"

men det gör vi ju inte, ingen av oss, vi är så duktigt programmerade till att förtränga, förvränga och svälja all skit vi får med hull och hår så sen slutar det i blodbad ångest och martyrskap....till slut orkar man inte mer.

titta på mig kolla hur dåligt jag mår jag orkar inte längre SE MIG SE MIG!!!! skriker alla ångestens barn

och ni tittar

       men jag ser de inte längre....för precis som de blundar inför sin egen rädsla så blundar jag inför de...

gräv ner er i era gravar, göm er i era svarta hål, sitt där och ruttna bäst ni vill, men sprid inte er pestsmittande ångest omkring er....

men det som äcklar mig mest är alla andra som står vid gravgroparna och luktar sniffar spejjar blodtörstigt ner i hålen.

"titta där sitter ett förvridet monster! låtom oss med skräckblandad förtjusning betrakta det vi för guds skull aldrig någonsin bliva själva"

pet pet

"titta den rör på sig"

och monstret fortsätter leva, det växer för varje stick det får i sidan, för varje skugga av nyfiken betraktare som ser det så blir monstret större och större, starkare och starkare.

bekräftat

"se mig jag är ett ångestens barn och  ett äckligt monster, ni ser mig haha, se så stor jag är, jag är den största monsterbocken bruse i världen och tittar ni en gång till är jag så stor att jag kommer klampa rakt upp ur mitt hål och dundra över trollebron"

   och iochmed att ni blodtörstiga låtsas mänskliga väsen inte kunde låta bli att peta, glo och viska om monstret så har det nu vuxit sig så stort så stort att det tagit sig ur sitt hål och plötsligt törs spatsera runt helt obekymrat balnd oss på gator och torg. ni fortsätter se och betrakta men inför monstret väld törs ni nu inget göra.

det är ju trots allt ett monster, monster leker man inte med de är farliga

farliga och överallt mitt ibland oss, för att de fascinerar er och ni i brist på mod att hantera ere egna monster hellre gottar er i alla andras

fega jävla idioter

fan va trött jag blir

sluta hyckla

go out ther

go out there och fejsa era egna jävla demoner

det är inte så jävla farlligt att va rädd

i värsta fall pissar ni i byxorna, svettas ner nya Monkitröjan

eller så dör ni....men värre än så ärdet faktiskt inte

och allt är bättre än att inte våga låtsas om att man faktiskt e jävligt rädd!

Kommentarer
Postat av: Lina

Har ganska nyss insett att jag nog inte är rädd för att vara rädd. För på andra sidan rädlsan väntar en massa mod på att jag ska komma ikapp det!

2007-11-26 @ 22:59:54
Postat av: ronnie

lina: du e min hero...fler av dig och världen skulle va en så mycket bättre plats!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback