att försvara Anorexi...
MEN SEN DÅ VAD HÄNDER SEN???
ATT VARA ANOREKTIKER ÄR SOM ATT SITTA ENSAM PÅ EN ÖDE Ö UTAN EN JÄVLA KOTTE I SIKTE SOM KAN BEKRÄFTA ENS EMINENS OCH PRAKTFULLA KROPP!
INGEN SOM KAN BEKRÄFTA ATT MAN HAR LYCKATS ATT MAN ÄR DUKTIG FIN OCH FANTASTISK OCH ATT MAN GJORT RÄTT ATT MAN OFFRADE ALLT MAN HADE FÖR ATT NÅ SITT SJUKA MÅL. ATT MAN SA NEJ TILL VÄNNER, KÄRLEK, FAMILJ OCH FRAMTID FÖR ATT FÖDA OCH GÖDA SITT EGET JÄVLA EGO.. DESSUTOM ÄR MAN SÅ JÄVLA SLUT I HUVUDET OCH KROPPEN ATT MAN EGENTLGIEN MEST AV ALLT BARA VILL LIGGA DÄR PÅ DEN DÄR JÄVLA ÖN OCH HUTTRA FRYSA TROTS ATT SOLEN GASSAR, KLAPPA SINA KNOTOR OCH TYCKA JÄVLIGT SYND OM SIG SJÄLV. SJÄLVÖMKAN SJÄLVÖMKAN STACKARS MIG SOM INGEN SER....
SEN ERBJUDER NÅGON EN FRIBILJETT DÄRIFRÅN, ENKELT KÄKA UPP ANANASEN SÅ SLIPPER DU HÄRIFRÅN...MEN NEJ DU TACKAR NEJ. DU HAR KÄMPAT SÅ HÅRT VILL INTE FÖRSTÖRA. SÅ DU STANNAR HELLRE KVAR PÅ STRANDEN OCH RÄKNAR DINA REVBEN TYCKER SYND OM DIG SJÄLV OCH FRYSER ÄN ÅTERVÄNDER TILL DEN RIKTIGA VÄRLDEN DÄR DU TVINGAS KASTA IN HANDDUKEN OCH MEDGE ATT HEJ FRIENDS, JAG HADE FEL, DET DÄR MED ANOREXI VAR INTE SÅ KUL TROTS ALLT. JAG VANN INTE HÖGSTA VINSTEN. JAG FICK INTE BÄTTRE SJÄLVKÄNSLA, ALLA AVUNDADES INTE MIG SOM JAG TRODDE....
I SLUTÄNDAN SÅ ÄR DEMONJÄVLARNA DET ENDA DU HAR KVAR !!!!
you suck you are pathetic!''
tänk om fler hade vågat säga det till mig när jag simmade som djupast nere på botten. att det jag höll på med var oacceptabelt pinsamt och patetiskt. jag vågade faktiskt inte börja släppa på sjukdomen förrens jag faktiskt insåg att om jag valde den hela tiden så skulle jag bara bli mer och mer ensam, dum i huvudet och paranoid någon att tycka synd om och se ner på... om jag hade varit ett djur hade ni stångat mig i sidan, utrotat mig och lämnat mig att dö. men ni är människor så ni inbbillar er att man gör de svaga starkare genom att låta de fega mesa och tycka synd om sig själva.
VEM FAN VILL VARA DEN SOM ALLA TYCKER SYND OM???? FÅR MAN BÄTTRE SJÄLVKÄNSLA AV DET?
inte jag iallfall!
sen stör det mig att folk blir så jävla provocerade av att man talar om för dem att de borde vakna upp och leva lite...
JAG SÄGER INTE ATT JAG ALLTID LEVER SOM JAG LÄR MEN OM JAG GÖR FEL SÅ VAR VÄNLIGA OCH TALA OM DET FÖR MIG SÅ KANSKE JAG SLIPPER TRAMPA I KLAVERET FLER GÅNGER!
tack jag uppskattar mina vänner för att de är ärliga och fantastiska varelser med framtidsvisioner drive, go, spirit och HJÄRNA!!!
jag umgås inte med hjärndöda spöken vars högsta önska är att svälta ihjäl.
och jag är sjukt trött på att folk frågar "hur går det med ingolf" istället för att fråga "hur mår du" ? vad fan ska ni ge honom uppmärksamhet för...fattar ni hur jävla fel det låter att ni bryr er mer om honom än mig?
SE MIG ISTÄLLET JAG JAG JAG E HÄR!!!!
___________________
anledningen till detta raseriutbrott till inlägg är äcklet över att vi idag accepterar anorexi som vi gör. att vi tillåter sjukdomen finnas, ger den plats och låter de sjuka va sjuka. somliga är rent utav avundsjuka på anorexi, strävar efter det smala idealet och önskar sig utmärglade kroppar i julklapp.
hur jävla blåsta är ni egentligen?
jag har flertalet vänner som tror att självförtroende självkänskla och välbefinnande ska komma som med ett brev på posten bara de "går ner de där extrakilona", att de automatiskt kommer att förvandlas till en framgångsrik och shoppinglad Ebba von Sydow när vågen visar size zero. hur i helvete skulle det gå till tror ni? förändras ni som människor med att ni minskar i kroppsmassa eller? var tusan kommer den tanken ifrån vem har lurat er att tro det?
självsäker och nöjd blir man av att tro på sig själv, stå för sina handlignar och tillåta sig att må bra! Linnsan e fan mitt stående exempeli den kategorin. Hannakorven med för den delen. de är mina feelgoodfriends!
Annars så personliga idoler lite heroes och favoriter som brukar va mina peppinginspirationskällor till att våga tro på sig själv och jag ska bannemigvisademvägen är Annika Marklund, Anna Pyttis och hannah fridén...där snackar vi om tjejer som tar för sig, tror på sig själva och vågar leva till max...glorifiera gärna folk...men gloridiera för guds skull i så fall folk som kan något istället för någon som lyckats med att banta ner sig till bmi 12....
vem har kommit längst? vem kan mest? vem är mest lyckad?
smala sussi sköt de ju ihjäl...
Ala schizofrener (jag no1), vi håller med dig, vi nickar. Vi går hem och gör motsattsen.
Men du har rätt.
Hoppas du mår bra.
Krimskrams.
Bra där Ronnie, vad glad jag blir! :]
Du resonerar ju som om demonerna ligger och fräter i små högar under dina fötter för att aldrig komma tillbaka igen. Fortsätt så bruden, du har så rätt.
Kramar / Mads'
zelda: jag saknar dig!
mad´s: tack du fina men zelda har mest rätt tyvärr...
Bra skrivet. Så är det verkligen. Har nämligen de tankarna och demonerna i huvudet. Kramar
ronnie..jag glorifierar inte dig..men jag håller dig högt på en piedestal och varmt om hjärtat..för att du är du..med allt vad det innebär..dina fel och brister men framförallt för den värme du ger genom några enkla ord då och då.
Jag tycker, utan att ha träffat dig, att du är en otrolig människa.
massor av kramar
Jag upptäckte att du är min kontakt. En kontakt vars inlägg jag aldrig läser. Skam på torra land, som man säger.
Jag känner ilskan, och på ett sätt hopplösheten i det du skriver. Med stor risk för att låta som en äcklig jävla moraltant, vill jag ändå säga, Låt inte bitterheten ta över bara. Bitterheten över vad anorexin gör med människor, och bitterheten över vad andra gör eller inte gör. Jag tror att bitterhet är ett gift.
Det som gjort mig frisk, är nog att jag lärt mig att anorexi är som en psykisk sjukdom, som man själv måste lära sig att kontrollera. Att acceptera är fel ord, men man måste nog ta anorexi för vad det är, på ett sätt acceptera att tankarna finns där, men att inte leva ut dem. Ungefär som att jag varje morgon tänker, fan jag skiter i jobbet. Jag vill hellre ligga kvar i sängen, så lyssnar jag på mina visa tankar som säger, Emelie, ryck upp dig och gå till jobbet, ditt as.
typ..
Mycket bra inlägg!!
Läst det om och om igen.
hoppas MAdeleine läser inlägget....
anna: jag vet att du inte glorifierar mig du är bara gulle gulle supersnöta du och bra på alla sätt och vis du kan!!!!
skitbra inlägg!!! fellgoodtjejer gilalr vi, jag har flera i min närhet som tur var. hoppas du kan hålla anroexin på avstånd tjejen!
emelie: helt helt sant! så långt har jag faktiskt kommit, it´s a god damn struggle men det FUNKAR!!!
li: säg det till madeleine för jag tror inte hon besker min blogg av sig självt...även om det vore BRA om hon vågade
anna, majs och alla andra: tack jag vet jag är fantastisk och bäst nu när jag börjat få min hjärna tillbaka och det betyder mycket att få den feedbacken på det jag skriver istället för att umgås med folk som tycker att man är snygg och spännande för att man är utmärglad och halvt döeende...
jaa, prova dem absolut=) det är en rolig grej annars, såhär inpå julen :P haha
jävlar i min låda, vad bra skrivet ;) för ett tag sedan var jag den personen som låg och frös på stranden. idag är jag den personen som försöker simma därifrån. ibland blir det jobbigt och jag får lite kallsupar, men vafan det överlever man det också - bara man kämpar och inte ger upp. jag börjar se fast land i sikte och jag blir så ivrig. trodde aldrig att detta var möjligt. idag vet jag bättre ;)
Svinbra! Otroligt tänkvärt och framförallt, jävlar vilka insikter du har gjort gumman!! Vilken bra bit på väg du är!
Jag blir asstolt över dig!
Mycket bra inlägg!!!
Trevlig 3:e adventssöndag önskar Anki..
hanna: simma på skit i kallsupar och hungriga hajjar, vi ses i land! jag fixar pïnâ coladas till alla!!!! du ska ha massa cred du med för att du inspirerat mig så mycket med din kämparglöd!!!!
sofia och anki: tack i am doing my best for sure...
jättebra inlägg tycker jag D: folk borde uppmärksamma sånthär mer istället för att acceptera tidningar med bantningstips och "10 sätt att gå ner i vikt till badsäsongen" .____.
Säg den som är fullkomligt nöjd med sin kropp och jag blir otroligt förbvånad om denne existerar. jag spenderade just en vecka i Oman med att knalla runt på stranden som alla andra. Det var både otroligt skönt och jobbigt emellanåt. Jag har aldrig haft ätstörningar men däremot andra jobbiga problem, men ofta haft tankar om just detta med vikt, ideal och all annan skit. Så står jag där och undrar om alla andra ser hur mycket tjockare jag är än de, om min bleka mage putar ut sådär mycket som jag tror och ojar mig över att mina lår ser ut som något oidentifierbart i size gigantiskt. Och det är ju bara klyschor och ord att säga att man ska tycka om sig själv och vara nöjd med den man är. För det kommer man nog aldrig att göra till fullo. Men det låter ju bra när jag läser för första gången faktiskt att du verkar förstå att du faktiskt är sjuk, att du har anorexia och att du inte mår bra. För innan du inser det kan du ju aldrig rädda dig själv ifrån självsvälten. Jag hoppas och tror att du kommer att bli frisk snart. Även som du säger, att du antagligen skrev detta och sedan tyvärr gjorde tvärtom. :/
nej jag gör inte motsatsen, jag är smartare än så... ;)
självkänska kommer innifrån, så du blir alrig vackare på stranden än vad du känner dig oavsett om du har gropiga eller smala lår...
Sjukt bra inlägg. You read my mind helt enkelt. Mer sånt!
Åh! Precis sådär är det ju. Tack för att du sätter ord på känslan. Har lyckats simma från den där jävla ön, men ser den fortfarande konstant på näthinnan... Blir man någonsin fullt frisk?
Så sant så,tyvärr.. Du är verkligen jätteduktig på att skriva!. men den jävla anorexian håller mej i ett järngrepp, ibland lyckas jag bända upp ett finger i ett orklöst försök att ta mej loss, men likt fan sitter jag där fast ännu..hopplöst.
RIKTIGT bra inlägg tjejen! RIKTIGT BRA! Blir alldeles till mig! :) You go girl! :) kramar!